En garnhund

Som en grythund, fast för garn.

:D

Varför är det en mobil i ugnen?

Och apropå ingenting, så undrar jag hur ofta följade drabbar er i läsarkretsen:

Att ni börjar tänka på er andning, och sen slutar ni helt plötsligt andas automatiskt, utan det krävs en aktiv ansträngning för att andas in och ut. Sen tar det liksom ett tag innan ni lyckas distrahera er tillräckligt mycket för att andningen ska bli riktigt automatisk igen. Det händer mig ibland och det är jätteirriterade, särskilt när man försöker somna och inte har så mycket att distrahera sig med.

Problemet är att nästan alla jag frågar förnekar att det händer dom, och tycker att jag är dum i huvudet. Bara ett fåtal är modiga och ärliga nog för att erkänna det. Så berätta, brukar det här hända Dig eller inte?

In other news:
Var på puben igår med Lé, BF, S, Ax och Lé's kompis (som jag är ashamed to admit jag inte minns namnet på). A good time was had by all. Pratade med nån random australiensare och så, och även nån restaurangliberal i fransk revolutionärmössa, samt en gammal kurskamrat från 100 år sedan som jag kände igen av en slump. Och "Vi skålade just för cricket. Och Nozick. Och bröst. Vi skålar rätt mycket." kan vara en av de bästa fraser jag någonsin skrivit i ett sms tror jag.

Uppdaterelse

Inget spår av den där spindeln från lite över en vecka sen. Föga förvånande.

\o/

Jaha, det var länge sen jag skrev igen. Bara för att ni skulle vara asspända på mitt tentaresultat. Det här har hänt sen sist:

  • Tentan gick bra
  • Vi drack öl
  • Jag åkte finlandsbåt
  • HSPM stal mitt pass >:( men jag fick tillbaka det :)
  • Började på en ny kurs, denna gång med en rolig amerikan som pratar
  • På västfronten intet nytt

Och vadfan blondinbellas uppehåll tog slut efter två veckor. Är hon dum i huvudet eller? Två veckor är inte ett uppehåll, det är en fuskbugg. Ett justitiemord. Jag skulle kunna rasa lite men det är ingen mening med det just nu eftersom det är hon som får betalt för sin idioti och inte jag. Jag är bara en underskattad Voltaire. Grattis, blondinbella. ;<

Morituri te salutamus

Välkommen till Tentaångest AB, hur kan vi stå till tjänst idag?

Tenta om lite mer än sjutton och en halv timme. Extremt lagom taggad. Lagomast i hela världen skulle man kunna säga.

Borde ha en hyfsad koll med allt pluggande jag genomlidit de senaste dagarna. Var på Studentpalatset tillsammans med Björn och Ax igår, och stötte även på Skåne. Emm var tydligen där också. Sen träffade vi VB och åt kinamat i ungefär dubbelt så länge som vi pluggat. En massa intressanta anektoder utbyttes. Vet inte varför jag alltid stavar det "anektoder", men så är det och jag vägrar rätta mig. Pluggandet fortsatte sedan hemma oss Ajx och nu kan vi allt. "Hi-hi". Vi pratade även om Hitlers Sexstuga i nåt sammanhang jag inte alls kan minnas längre. Tankegångar är underbara.

Har haft sådär lagom ångest hela dagen men jag ska nog överleva. Hade ett roande samtal med Hedvig Stuart Mill också, vilket tjänade som en lagom distraktion. lagom lagom lamgofg sgofmgd gso. Är däremot AStaggad på tentaölen imorgon. Carmen nån gång efter tio, kom dit. Detblirnajjs.

Att göra: Ha en bit inlagd aprikos i munnen ett tag. Tydligen en givande upplevelse.

Sov gott. \o

En typisk bra scam

Under universitetslunchen igår berättade VB en anektod som innehöll idéen till en av de genialiskaste scamsen någonsin. Därför tänker jag stjäla den rakt av och göra det till min framtidsplan. Excusez-moi.

Tanken var att åka till typ Hollywood och låtsas vara en viktig europeisk filmagent för alla korkade desperata wannabes. Man skulle ju lätt kunna få en del att punga ut en del kontanter i utbyte mot en falskt kontrakt och ett telefonnummer och en mailadress. En kavaj och en slips och lite fina hemgjorda visitkort är en rimlig investering. Varför gör folk inte det här oftare? Eller jag menar, det finns säkert massor med folk som gör det, men varför har jag inte fått idéen tidigare. Relativt vattentätt alltihop.


skvallra inte på mig nu kthnxbye

Dagens låt btw:

Manu Chao - Politik Kills

(Blogg: Spindel i mitt rum)

En anteckning i mitt universitetsblock, lite ovanför en lista med olika demokratityper. Så att jag inte glömmer.

Inte sannolikt att jag glömmer, eftersom det glädjer mig att vara tillbaka på bekant territorium. Araknider är en av de saker jag bloggar bäst om. Hursomhelst upptäckte jag igår kväll en liten spindel i utrymmet mellan min säng och mitt skrivbord, med ett litet nät typ där min härva av sladdar bor. I vanlig ordning var den spårlöst försvunnen i morse.

Den här gången är jag mindre oroad, eftersom nätbyggande spindlar känns mindre troliga att ligga i bakhåll på lampor, eller hoppa upp i mitt ansikte, eller såna där andra saker som arga jaktspindlar are wont to do. Så den kan få ha rollen som husdjur tills vidare. Den verkar lite för bra för att bli uppdammsugen.

Och hur var min dag i övrigt, undrar ni inte. Den var bra. Hade dödsseminarium om ~^*konstitutionsutskottets arbete*^~, vilket var lagom intressant. Jag orkade inte vara jätteseriös utan drabbades av kattsyndrom på en hängande sak bredvid mitt ansikte vilket ledde till att jag missade det mesta min grupp sa. Lyckligtvis var vi sist så ingen brydde sig.

Efter lunchen stannade jag kvar i 16 000 timmar och gick igenom samtliga politiska händelser mellan 1807-1809 (??!) och igår tillsammans med Björn, Ax och L. Mot slutet kollapsade vi mentalt och blev smått ineffektiva. Vi lyckades ändå hinna med djupa diskussioner om tyskar på gaffeltruckar och domstolarnas lagstiftande makt. gj

Och nej, L, det är klart ingen är intresserad av att läsa om mina spindlar. :)

Seal of approval

Ännu en av de asfå bloggar som faktiskt är läsvärda finner ni här.

Tack till ede för fyndet.

L'allemandaise ivre?

Long time no see, monsieur McBlogg.

I likhet med Blondinbella behövde jag ett blogguppehåll för att orka med stressen från att vara en så offentlig person. (Jag har aldrig påstått att det är enkelt att vara en storbloggare. Det jag har påstått är däremot att det är korkat. Ungefär som att sticka sig själv med nålar varje dag och smörja in det med lime och vitlök medan man fotar det hela med hjälp av en spegel. Inte smart, inget som borde intressera någon, men definitvt jobbigt att göra)

Jag har haft ganska mycket för mig, särskilt i onsdags. Jag, Björn, S, BF, Léa, LS, HSPM och några av Léas kompisar var på puben för att fira våra första 7,5 poäng. (\o/) Efteråt var jag överraskande nog tillräckligt dum för att låta BF lura mig att dra vidare, vilket jag inte ångrar det minsta. Efter ett halvdussin taxiresor och allmän dryghet hamnade vi slutligen på stureplan.

Jag gillar inte stureplan.

Kvällen förtjänar förstås ett helt eget inlägg (och en fullfjädrad antropologisk studie), men det får vänta. Sammanfattningsvis kan sägas att stureplan är den dräggigaste platsen på jorden. Var annars kan man se någon stå vid en pissoar med en ölflaska i munnen, tappa ölen ner i pissoaren, och sedan oberört plocka upp den? Och samtidigt låtsas att han är bättre än samtliga andra i lokalen?

Vi kompenserade däremot genom att ikläda oss rollerna av att vara så stureplan som möjligt. Lyckades med konststycket att vara så stureplan att en stureplansbrud blev irriterad på mig. Jag ställde den retoriska frågan "Är vi på södermalm eller?" när de inte sålde cigaretter i baren. Hon var helt enkelt tvungen att fräsa på mig och ifrågasätta om jag någonsin ens VARIT på söder. Pytt. Jag var nöjd över det resten av kvällen.

Och min fylletyska var utmärkt som alltid. (:

Och dessutom: Jag har fått en djupare förståelse över hur synd det är om tjejer som har mens. Förlåt att det är ganska äckligt. :(

Tisdagsmodet

Tisdagens kläder:

  • Mörkblå jeans, Crocker modell 310. Precis lagom för att det ska vara jobbigt att ta upp mobilen ur fickan när man sitter.
  • Skjorta, svart kritstrecksrandig, som jag fick när jag fyllde år. jp står det visst i den. Är det någon sorts löjligt märke från någon form av klädeskedja kanske? Ganska bra skjorta i alla fall.
  • Strumpor, vita från Intersport.
  • Jättelång svart halsduk som jag köpt på H&M.
  • Svart överrock, även den köpt på H&M för en massa år sen. Väldigt borgerlig men samtidigt så sliten att den mest ser ut att passa på en bitter revolutionär.
  • Helt enormt slitna skor som är svarta och röda och jätteslitna och jag behagar inte kolla vilket märke det är på dom just nu. Måste verkligen skaffa nya snart.
  • Rödsvart väska med en jättearg hund. Maloperro. <3
Jag bytte kalsonger också. Det står liksom inte på listan eftersom det inte är något jag klär på mig på morgonen. (jag föredrar att duscha på kvällen när jag har mer tid på mig. är verkligen inte en morgonmänniska) For the record hade jag grå man basic igår och vita Björn Borg idag.

Jag skulle gärna ha något fyndigt att skriva här men det finns inte. Förutom att SL är sämst. Det är snart vinter. oj oj oj jag klagar på vädret bla bla uppenbara saker blogg blogg

God natt. :)

Måndagsmodet

Insåg för ett tag sen att jag inte uppfyllt min bloggarplikt att berätta för alla vad jag har på mig. Därför presenterar jag här måndagens mode (i ordning av påklädnad):

  • Mörkblå jeans, Crocker modell 310. Precis lagom för att det ska vara jobbigt att ta upp mobilen ur fickan när man sitter.
  • Skjorta, svart kritstrecksrandig, som jag fick när jag fyllde år. jp står det visst i den. Är det någon sorts löjligt märke från någon form av klädeskedja kanske? Ganska bra skjorta i alla fall.
  • Strumpor, svarta från Intersport.
  • Jättelång svart halsduk som jag köpt på H&M.
  • Svart överrock, även den köpt på H&M för en massa år sen. Väldigt borgerlig men samtidigt så sliten att den mest ser ut att passa på en bitter revolutionär.
  • Helt enormt slitna skor som är svarta och röda och jätteslitna och jag behagar inte kolla vilket märke det är på dom just nu. Måste verkligen skaffa nya snart.
  • Rödsvart väska med en jättearg hund. Maloperro. <3
Och apropå måndag:
Satt och åt lunch med Björn och VB och Lu och Emm idag. Rätt bra mat, grillspett med riktigt ris vilket var en glad överraskning eftersom jag avskyr allt äckligt och smaklöst fullkornsris som hela världen envisas med att tvinga mig att äta. Man kunde även välja på en fisk som såg rätt god ut eller ledsna rödbetor :( med antingen bulgur eller couscous jag kan inte riktigt skilja på dom men det spelar inte så jättestor roll egentligen. I vår lunchdiskussion kom en fråga jag länge funderat på upp igen (förmodligen för att jag tog upp den):

Man äter hela sitt liv från det att man föds. Hur kommer det sig att man efter mer än 20 års erfarenhet av att äta saker fortfarande misslyckas och typ sätter i halsen och så ibland? Borde man inte lära sig att inte vara dålig?

Kan nån besvara det där åt mig bjuder jag seriöst på en kaka. Lite samma sak gäller förstås det där med att gå. Man tycker att man borde bli för bra för att ramla när man gjort det så mycket, men icke. Här kan jag däremot acceptera förklaringar som omväxlande underlag och så. Livet är ändå fullt av mysterier.

Och så tror AX att man kan dricka kaffe ur en mygga. Det heter mugg. ;<

Avslutningsvis har jag ett litet sår på knogen som blödde en del. :( Vet inte varför.

 

Knelbullens dag

Det var knelbullens dag igår. Jag åt två. (:

As far as påhittade helgdagar goes så är knelbullens dag definitivt en av mina favoriter. Instiftades 1999 tydligen, trodde den var nyare än så. Även om den är mer blatant konsumeristisk än de flesta alternativen så är det definitivt rätt opretentiös (till skillnad från den här meningen). Den förutsätter inte att man ska älska sina föräldrar okonditionellt (fars/mors dag) eller vara påtvingat lycklig (julen). Den är inte heller ett korkat amerikaniserat sämsthetskoncept à la halloween. Den förutsätter inte att man ska känna så mycket. Att äta kanelbullar är något jag utan tvekan kan ställa mig bakom.

In other news så har Björn försökt rekrytera mig till kapitalismens led genom en bok av Johan Norberg. Han ska passa sig innan han får spö av ung vänster. Däremot gillade jag citatet "Böter är en sorts skatt på att göra fel, skatt är en sorts böter på att göra rätt". Fyndigt värre.

Glad knelbullens dag i efterskott!

En kritik av modern media

I ett enastående anfall av skapandeprocess (förmodligen anledningen till att det tagit så lång tid) har jag till och med i förväg antecknat långt i förväg att jag behövde skriva det här inlägget. Tack till universitetskamraterna för eran kreativa input.

Ämnet är i alla fall:

Den där jävla pratbubblegrejen i Metro. Ni vet, den där på det näst sista uppslaget innan tv-programmet. Jag förstår det inte. Hur kan den konsekvent vara så brutalt tråkig? Finns det någon sorts gräns på hur rolig ens pratbubbla inte får vara för att den ska ha en chans att komma med? Varför fortsätter de envist med sin tråkighetsstafett? Jag menar, sitter det inte någon stackare och gör den där grejen varje dag som vill ta livet av sin vid åsynen av sveriges folks bizarrt tråkiga pensionärshumor? Han är förmodligen för uppgiven för att säga ifrån vid det här laget. Men  seriöst, finns det någon överhuvud taget som roas av den mer än en gång på tio (för jag tänker inte förneka att det varit kul vid ett par tillfällen)? Många frågor, men inget enkelt svar. Och det där ska föreställa vår tredje statsmakt.

RSS 2.0