Rrr

Jag har ett bra inlägg planerat men jag orkar inte nu så ni får det imorgon istället

här är ett roligt klipp

(det var ett roligt klipp här men jag tror det fuckade allt)
man kan aaaaldrig embedda saker

thnx eed

Perdu et retrouvé

"The light that burns twice as bright burns half as long, and you have burnt so very very brightly, Roy. Look at you. You are the prodigal son. You're quite the prize."
"I have done... questionable things"
"Also extraordinary things. Revel in your time!"
"Nothing the god of biomechanics wouldn't let you in heaven for."

:( :) :(

The more things change, the more they stay the same

Det har varit en bra dag.

Sov typ tre timmar i natt och hade ett seminarium om finanspolitik vilket var rätt okej. Jag redovisade Viktiga Saker om jobbskatteavdragen och a-kassereformen och svamlade mest pga övertrötthet. Men det jag saknade i sammanhängandehet och kunskap kompenserade jag via charm och showmanship. Så oroa er inte.

Kvasidiskretionär är ett sånt där nytt ord som jag gillar.

Läraren sa lite bra saker också:

"Man kanske nästan borde strunta i att föra finanspolitik eftersom riksbanken ändå bara förstör allt. Och eftersom den är självständig kan politikerna liksom inte säga 'men kom igen :('..."

Jag börjar tycka bättre och bättre om den mannen för varje gång. Bara 10 till exempelvis idag, men jag la in några egna i redovisningen så det kompenserade lite antar jag.

Efteråt var det debatt med en massa viktiga politiker angående EU-parlamentsvalet som är snart. Jag skakade hand med Calle Bildts fru. Hon är tydligen en italiensk grevinna och verkade ganska trevlig. Synd att hon är en galen rabiat moderat. Debatten var i övrigt ganska najs med adekvata mängder hets, och stackars Ardalan satt och var bitter för att han aldrig fick prata, med ett underbart kroppsspråk och stora doser socialdemokratisk dryghet. Jag gillade det.

Se till att rösta i parlamentsvalet nu btw det är jätteviktigt. 7 juni gogogo!

På kvällen spelade jag det näst drygaste spelet i världen. Helt sjuukt.


hej

Som Krille sa...

...man kan ju åka dit och bara äta deras nötter

aahahahaha jag är lite trött tror jag

Svartcaféer

Ett gäng ungar med trädgårdsmöbler driver ett säkerligen högst olagligt café på en gräsplätt nära där jag bor. Jag var på en promenad i solskenet och köpte en kopp kaffe för en överkomlig summa när jag passerade, för att stödja de lokala entreprenörerna. Om ni någonsin har vägarna förbi busshållplats Västergöksvägen (hö-hö ;<) med linje 179 eller 118 så kan det rekommenderas.

:D

edit: (hoppas jag inte dör av aids eller salmonella eller nåt nu (fast i såna fall får jag ju typ skylla mig själv))

Mitt anteckningsblock idag

Så här står det:

Häst cykelring dörrhantag katt terra gaffeltruck jude skjorta päron sekretär trottoar tratt slang balja växelkurs daggmask hund svans hatt banan trehjuling sko plåttak benägenhet ostron telefon planka robot väggur taxameter lingon

Det var ett bra seminarium. Det är även noterat i hörnet att läraren sa "Till exempelvis" 11 gånger. Mindre än tidigare gånger, fast ändå ett bättre snitt än senaste seminariet.

www.crisisofcredit.com var faktiskt en ganska intressant sida om man vill veta saker om finanskrisen.

Testa att sitta en stund när ni är trötta och bara skriva ner slumpmässiga ord som ni kommer på. Det kan finnas nån intressant psykologisk grej bakom det. Gärna om man undviker att ha ord med en logisk koppling till varandra. Testa. Do it. jag är en blogg jag bestämmer

Hey you guys

Notes to self plus andra

jag hatar mac
man kan använda lösenord man aldrig använder av någon anledning

vi är för tillfället ett kollaborativt bloggprojekt som överskride transcenderar gränser för samarbetspakter och definitionskonsekventa användningar av upphovsrätten. dvs folk skriver tillsammans med mig men de är ocks bra så det är okej frukta intet läsare.

Wall of text är deagens ämne, tillsammans med bloggdöden, med andra ord är det ett kombinationsinlägg eftersom att det är två ämnen som inte är kompitabla men ändå svetsas ihop i en kolaborativ textmassas som skall läsas med tungan rätt i mun då ämne och skrivform flyter samman i ett experimentellt blogginlägg vars like aldrig skådats. Enligt min prognos kommer detta att bli ett både långt och, under dess skrivande, ett progressivt underligare, föränderligt mer felstavat verk.

Edvin bestämde sig för att skriva en rad, han la försiktigt papperet på bordet och greppade tangentbordet, han visst inte riktigt om det skulle bli ett riktigt blogg-inlägg eller en berättelse som han skulle fortsätta på, endast öded kunde avgöra hur hans fingrar skulle färdas över de smala bleka knapparna och skapa en den literära berättelse som skulle visa sig ha mer betydelse än han anade..

För att fortsätta på detta episka epos vars likelse inte ens motsvarar GILGAMESH behövs ett äventyr.. Nämligen äventyret om den vandrande
satan från helvetet som också hatade mac. Mac Doktor Kvackberga af Judesians hallström. han blev retad i skolan för sitt namn men tog ut det på västtyska ölproducenter. Ett crescendo av blod forsade och sprudlade livligt över statyns skrudlande ansikte. En ny dag grydde socialismens ansikte i den blivande regentens skrudlighet, precis som shakespeare själv en gång sade: Högre än mig står världens skymningstak, blott gryende under den flyende månens vita sken, såsom sjrudlighetens skrudligaste skrud, blekt i solen vid bäckens kant. Tvättad av bikten förvandlades hans mörkröda skrud till ett pärlvitt halofenomen täckandes hans o så barmhärtiga nylle. MEN EN DAG HÄNDE EN KATASTROF! Den globala traktormarknaden kollapsade efter ett plötsligt skift i AS-AD-modellen som inte hade kunnats förutspås med tidens primitiva penningmarknadsmässiga verktyg, och som följd straffades han till en hemsk situation där han evigt pendlade mellan liv och död. Ett status qou som inte alls passade dess latiska innebört inträffade nu..

Skrudlande föll han till marken i en fittreklam vars styrka mänskligheten aldrig tidigare skådat - den tog aldrig slut - 
likt den sämsthet den vidriga rasen Skutr bringat över galaxen och siriusunionens kolonier, och som svar på detta inledde Amrial Taslin en genomgripande militär aktion som genomsyrades av en beskrudlande politisk underton. Hans ärkefiende plågade ständigt hans tankar, hans mystiska uppdykande hade haft en överraskande stor påverkan på honom. Djupt i tankar flöt han ut o oceanernas vida ström. Men i verkligheten var det ändock ett fragment från hans undermedvetna. som för tillfället hade valt att manifestera sig i en satisfierande rosa elefants form, i likhet med en talmans brittiska övertoner, en skarp kontrast mellan de fatiiga konstnärernas sträven och de förtryckta proletärernas brinnande glöd var precis vad som inte skulle dyka upp då skillnaden mellan klasserna redan var stark nog utan ännu ett jordskred skapat av ett inbillat lågt stånde kast. Han stöpte bokstäverna i sin lilla behändiga dagbok, egentligen var den förbjuden. All ickestadgad tryckta literatur var det, men det spelade ingen roll då ingen skulle läsa den, och inte heller var menad att göra så. Han suckade långsamt och förde sin blick långsamt över kommandobryggan som var bemmannad av
 ett magnifikt troll. Trollet var högt som ett hus - i likhet med många andra varelser - lite som ett lejon som är mästare på sin savann. Trollet fortsatte i sin tur med att långsamt syna sina motståndare. Kombattanterna steg ut på arenan som indretts i en outnyttjad alkov. De spände blickarna i varnadra likt nationasocialistiska höker och sträckte sig efter sina respektiva vapen och anordningar, och med ett vrål av ilska grabbade han tag i sin motståndares arm, spikarna på hans tass grävandes genom den arma krakens skinn.

Numero dos: (nummer två) Omtöcknad från landningen på den grova militärbanan vaknade Slukartrasken i armébasens kollektiva uppehållsrum, vilket förvånade honom en aning, då plötsligt två vakter kom mot honom! Instinktivt sträckte han sig efter sitt vapen, men inte innan de tacklade sönder hans käkben, som pulveriserades. Han bet den närmsta mannen i öran och skakade runt honom som en trasdocka, varpå hans överornande barskt röt åt honom att lägga ner med den där skiten.- Fan, skaru ha en granat uppkörd i arslet eller, gubbdjävel. Morrande han som en ond hund till svar. Han stoppade ner ena näven i kalsongerna och fiskade upp en korv av lagom storlek som han sedan gav 'General´n' som en välpassande lermask. Det rykte i Generaln´s mustach, men han vågade, liksom vilken annan vettig person som helst, inte göra något åt det. Slurkartrasken hette inte som han hetta utan anledning, historien bakom hans namn var ganska lång och krånglig, ändå drog hans sig inte för att återberätta den för ovilliga lyssnare.
- Det började så här... började han.
Hans försök att förklara sig möttes av tomma öron och trötta sinnen, och de lämnade honom ensam åt sitt öde i djungelmakren. På avstånd hörde han fortfarande artilleriets dån, lik en åska i gryningen som väcker en värld ur sin slummer. Ett uppvaknande som gjorde honom riktigt ilsken. Han avskydde inget mer än att väckas ur sitt dagdrömmande. Visserligen väntade hans favoritsysselsättning, att sluka medans han traskade på stridsfältet.
Med en hatfull blick drog han sin garniga kropp mot fältet där han förvarade sina majestätiska vadurskaniner.

I den lilla lådan, längst till vänster bakom skrivbordet satt kaninerna och väntade på morötter. De visste lika lite själva som du fåörstår varför de satt i en låda varför de satt där. Det är upp till högre makter att bestämma. Nåväl, kaninerna började känna doften av morötter då en gyllene skimrande guldmorot sträcktes ned från skyn (i själva verket lampan bakom). De trodde inte sina ögon när deras värld så hastigt förändrades åt dom, slogs i spillror och återuppbygdes under loppet av ett argument som vid tillfället låtit bättre än det borde. Livets möten förtäljer sällan sådana saker, det man behöver veta för att våga transcendera högre stadier av medvetande, såsom vädurskaniner är kända att göra.

Vädurskaninerna var kända i land och ort för att dyrka den evige guden Rotor, hatbringaren. De hade ofta varit en symbol för hatkyrkans makt i de yttre delarna av kärnsystemen. På dessa avlägsna orter kunde inte mycket annars rapporteras än Rotorkyrkans framväxt. I visa ville nman förneka att något sådant skädde, men rotors mörker i universum vägrade ge med sig för de sekulära krafternas bekämpning. Annars var världen snäll och förlåtande, aningen Pacifistisk faktiskt.

Hönan, som var vädurskaninernas vän, gav en dag rådgivvning till förstnämnda:

- Quuuuu, jag lider av cerebral pares!
- Rrrr!, hördes morrandet av den arga hunden som känt lukten av det den hatade mest. Droger. Knark. Dess ankomst satte skräck i den lila församlingen, de få som minst av alla förtjänade att offras i den horribla konflikt som blåste upp över den tidigare så lugna värld de lärt känna, trots deras bristande kognition om verkligheten. Skrudlande, ordet dök än en gång upp i hans huvud... Hans huvud, kryllande av löss, otvättat i generationer. En vacker morgonsol steg från den syd-östra sidan, trots att detta var helt orimligt då solen inte fungerade på så vis. Det var ju en mekanisk sol, producerad i asien till ett högst rimligt pris. Rimligt.. tänkte han, kunde han inte koppa på en bättre beskrivning än detta? Hans tankar var plagiat av sig själva. Hans litterära förmåga hade verkligen sjunkigt under den kalla, långa striden.

KAPITTELLLLLLLLLLLL 3 (tror jag... visst är det kapitel tre? Tres, troi? Eh? W/E..

Hej och välkommna till kapitel tre! Utbrast ljudboken. Arnold Goldblaum visste att detta var signalen innebärandes att han skulle byta blad. HAHAHAHA VILKEN ROLIG BILD, utbrast Goldblaum, när han såg Göran persson som drack kaffe. Bisarrt! Hur skulle hans kroppshydda någonsin kunna stödja denna enorma psykiska belastning!? Gräset blev grönare på andra sidan när Goldblaum insåg atthan bohemiska tid som kringresande journalist inte kunde vara för alltid, och medan han långt i förväg nedtecknade sina memoarer, ett virrvarr av absinthmolnig och diffus dimma av dagar och minuter som förlutit bland de byråkratiska korridorernas grå mantran. Det var dock vad man behövde betrakta, och hans kritiska öge hade många gånger varit nödvändigt för att hehe ok slut.


Ps. ICEBURN (lol mac)

Kollaboratörer: Koski (så klart), Ede och Krille.

Min helg

Jag hade en bra helg igen. Här är en lista på lärdomar och insikter. (ja ni vet en sån där intetsägande punktlista som inte ALLS är rolig om man inte var närvarande själv och känner lite värme inombords för att man är inblandad i en intern namedrop av skämt)

  • Mat man inte gillar kan slängas på golvet istället (juice man inte vill dricka t ex)
  • Skämtpoliser som ser till att folk inte säger roliga saker är en bra idé
  • Man borde vara tvungen att köpa åsikter för pengar om man vill ha dom ("jag köper det" etc)
  • Att spela mario party i fyra timmar (50 rundor, 4 spelare) är inte så party alls D:
  • Scoutgröt gjord på knäckebröd och vatten är inte jättegott
  • Om man har en Smörkniv 2000 kan man bre smörgåsar och prata i telefon samtidigt
  • Ibland tillverkar scouter tydligen vakuumpumpar av näver och vass
  • Näsmannen (Richy Müller) är en mycket bra tysk skådespelare
  • Haha! Att grilla soppa är det mest korkade jag någonsin hört
  • Det är tydligen rationellt och proportionerligt att spruta ned folk med vatten vid minsta provokation
  • Normal tid att sova innan man väcker mig är cirka 5~ timmar
  • Om du är emo vill jag kanske eller kanske inte prata med dig D:
  • Om man heter Lisa och bor i lappland kanske man kallas Lapplisa aahahhahhaaaaa
  • Den här listan är inte lika lång som jag skulle önskat
  • Så jag fyller ut den lite
  • Dåså

Filmmanus (stjäl inte)

Dramatis personae:

Kock (en kock i kockkläder)
Tomatsoppa (se recept)


Scen 1, i ett litet kök:

Kocken kokar klart sin tomatsoppa och smakar på den.

Kock: "Ah!" Tomatsoppa! Nu ska jag bara flytta på den!"

Tomatsoppan hoppar ur kastrullen och börjar åka runt i rummet.

Musikbyte: Yakety Sax (ni måste lyssna på den medan ni läser manuset annars vill jag inte prata med er) (D:)

Typisk korkad stumfilmskomedijaktscen (långt ord :D) där kocken jagar tomatsoppan runt runt bordet osv och en massa korkade saker händer. Typ att tomatsoppan åker stannar och kocken fortsätter springa ett tag eller att soppan tillfälligt jagar kocken istället osv osv. Det blir i alla fall jätteroligt. Till slut glider soppan ut ur köket och kocken springer efter.

Scen 2, i en korridor:

Klassisk korridorscen som också fanns i alla gamla filmer där folk springer fram och tillbaka mellan dörrarna och det tillkommer nya människor som inte har något med sakerna att göra, typ Hitler och en entrecôte och kanske en riddare. Alla har sett såna scener och det är asroligt, med lite samma tema som jakten i föregående scen.

Fade to black.

Musiken tonar ut.

Scen 3, i köket:

Kocken äter soppan

Kock: (bittert) "Soppor som är flyktbenägna och för handlingen framåt kan suga."

Fade to black.


The end.


Hoppas du är nöjd HSM.

RSS 2.0