Julblogg 2009
Jag vet att jag inte bloggat på länge obs. Det är omkring en handfull människor som mer eller mindre regelbundet påminner mig om det. Jag uppskattar det visserligen. Men folk säger aldrig saker när jag skriver saker D: But I digress.
Tänkte att jag kanske skulle kunna skriva det där inlägget om julen som jag planerade för nästan exakt ett år sen, men aldrig riktigt kom till skott med.
Julen, alltså. Det jag tänkt rätt mycket på de senaste dagarna är vilken Big Deal det var med julen när man var liten. Man började vara exalterad sådär lagom till någon gång i slutet av November (stavar man månader med stor bokstav på svenska? jag minns inte). Hela processen med adventskalendrar och nedräkning och adventsljusstakar var oäändligt spännande. Nu är det dagen före julafton och jag har knappt tillräckligt med engagemang för att rycka på axlarna.
Vad hände? Tror visserligen tillgången på pengar kan vara en avgörande faktor. Julafton var ju i princip den ena av två gånger på hela året som man vara garanterad att få nya saker. Lite samma sak som hur lördagar var najs eftersom det av någon godtycklig anledning var enda dagen man fick äta godis. Nu kan jag köpa saker när jag behagar, och äta godis hela tiden, om vill. Men jag saknar den där upphetsningen lite grann, ändå.
Angående själva julen som koncept är jag fortfarande kluven, som jag tror jag varit lite inne på tidigare. Jag gillar maten och till viss mån pyntet (gör det lättare att ignorera att det är mörkt 169 timmar i veckan) och julsångerna (åtminstone gamla artonhundratalslåtar är coola). Mitt problem med julen är däremot den otroliga masken av glättighet som alla förväntas bära. Visst kan jag se en tjusning i att alla en helg om året låter bli att vara as mot varandra, men alla kommer inte automatiskt bli lyckligare för det. Tvärtom är det som mörkast och kallast, alla äter för mycket, gör av med för mycket pengar och stressar för mycket, och så vidare och så vidare. Samtidigt förväntas alla var jätteglada och gemytliga, eftersom det är just Jul. S k "julstämning" I guess. Fast bara för att man äter fet mat och tänder färglada lampor blir man inte så där jättemycket lyckligare hur man än anstränger sig, särskilt med tanke på sakerna jag listade nyss. Och med tanke på hur miserabla människor tenderar att vara större delen av tiden i vanliga fall, blir det hela plötsligt lite falskt. Men äsch, barn tycker det är kul i alla fall.
Nå,
God Jul, jag hoppas att ni alla som läser får en trevlig julhelg. Imorrn ska jag äta mat och få en massa gratis saker :3
Dåså.
Edit: Min vän i Norrland påminde mig om att månader alltid skrivs med gemener på svenska, men jag låter det vara oförändrat i texten som ett monument över min skam. Tack A <3
Tänkte att jag kanske skulle kunna skriva det där inlägget om julen som jag planerade för nästan exakt ett år sen, men aldrig riktigt kom till skott med.
Julen, alltså. Det jag tänkt rätt mycket på de senaste dagarna är vilken Big Deal det var med julen när man var liten. Man började vara exalterad sådär lagom till någon gång i slutet av November (stavar man månader med stor bokstav på svenska? jag minns inte). Hela processen med adventskalendrar och nedräkning och adventsljusstakar var oäändligt spännande. Nu är det dagen före julafton och jag har knappt tillräckligt med engagemang för att rycka på axlarna.
Vad hände? Tror visserligen tillgången på pengar kan vara en avgörande faktor. Julafton var ju i princip den ena av två gånger på hela året som man vara garanterad att få nya saker. Lite samma sak som hur lördagar var najs eftersom det av någon godtycklig anledning var enda dagen man fick äta godis. Nu kan jag köpa saker när jag behagar, och äta godis hela tiden, om vill. Men jag saknar den där upphetsningen lite grann, ändå.
Angående själva julen som koncept är jag fortfarande kluven, som jag tror jag varit lite inne på tidigare. Jag gillar maten och till viss mån pyntet (gör det lättare att ignorera att det är mörkt 169 timmar i veckan) och julsångerna (åtminstone gamla artonhundratalslåtar är coola). Mitt problem med julen är däremot den otroliga masken av glättighet som alla förväntas bära. Visst kan jag se en tjusning i att alla en helg om året låter bli att vara as mot varandra, men alla kommer inte automatiskt bli lyckligare för det. Tvärtom är det som mörkast och kallast, alla äter för mycket, gör av med för mycket pengar och stressar för mycket, och så vidare och så vidare. Samtidigt förväntas alla var jätteglada och gemytliga, eftersom det är just Jul. S k "julstämning" I guess. Fast bara för att man äter fet mat och tänder färglada lampor blir man inte så där jättemycket lyckligare hur man än anstränger sig, särskilt med tanke på sakerna jag listade nyss. Och med tanke på hur miserabla människor tenderar att vara större delen av tiden i vanliga fall, blir det hela plötsligt lite falskt. Men äsch, barn tycker det är kul i alla fall.
Nå,
God Jul, jag hoppas att ni alla som läser får en trevlig julhelg. Imorrn ska jag äta mat och få en massa gratis saker :3
Dåså.
Edit: Min vän i Norrland påminde mig om att månader alltid skrivs med gemener på svenska, men jag låter det vara oförändrat i texten som ett monument över min skam. Tack A <3
