Kontrabloggen

I egenskap av statsvetare så har jag följt turerna kring det kommande valet i USA med ett visst intresse. Det förefaller tydligt att ett av de viktigaste argumenten inte har fått den uppmärksamhet det förtjänar. Men frukta inte, jag ska belysa denna försummande nyckelfråga. Nämligen:

John McCat McCain är ett förbannat coolt jävla namn. Jag menar seriöst. President McCain. Hur kan man inte rösta på ett så coolt namn? Om jag var hans kampanjmakare skulle min slogan vara "President McCain". Man borde inte behöva säga mer än så. Synd bara att han är lika gammal som syre och kommer dö inom två år så att någon psykopatisk fundamentalistbitch blir president istället. Men man kan ju inte få allt.

PRESIDENT MCCAIN

Jag var nära att lägga min halsduk i min pannkakssylt för ett litet tag sen. Det hade varit ett högst förargligt predikament. En av nackdelarna med att ha halsduk inomhus är just att den gillar att hamna i saker. Fördelarna däremot är att det hjälper lite mot ont i halsen (;<) och att man ser fruktansvärt drygintellektuell ut. Fattas bara lite rödvin och lite kulturdiskussion. Och en tavla att titta lite på. Kanske skulle kunna ta upp diskussionen om korrelationen mellan finkonst och nya medier och det stigma som man kan anse Fuck it, jag har inget rödvin i alla fall. Jack Daniels och konstdiskussion finns inte.

Och som min gode vän tog upp igår, är inte godis ett väldigt korkat ord. Ordet verkar ju liksom intyda att allt som är gott inkluderas i själva begreppet. All god mat? Och allt godis som är äckligt? Man kan ju inte kalla det äcklis, som min kamrat interjekterade. :< Är det tanken som räknas? Om det är tänkt att vara gott, är det godis. Argumentet om god mat dyker upp igen. Söta saker? Pannkakor är mat som är söt. Saltlakrits är godis som inte är sött. Och dessutom äcklis, enligt somliga. Saker som är goda och onyttiga som inte ska vara måltider? Var går gränsen mellan godis och snacks? (som är ett mer förståeligt koncept) Och vad händer med kvasigodis som maränger? Jag förstår mig inte på maränger, de är liksom ett tillbehör till ett tillbehör på något vis. Maträtternas klockan 17. Och vad händer med typ torkad frukt, eller torkad frukt blandat med choklad i en påse? Vad blir det av oss som vill tro, men inte kan? Och vad händer med de som varken kan eller vill tro?

Edit: Nu måste jag duscha.

Den här får mig att skratta varje gång:

haha jävla fisk

Jag klippte mig igår. Vet inte om det inte blev lite kortare än jag hade tänkt mig, mig jag är rätt nöjd med det  ändå. Jag hatar hursomhelst att kommunicera med frisörer, förväntar mig bara att de liksom ska kunna läsa mina tankar på något vis. Har i och för all del inte haft kort hår på åratal, så det är rätt bekvämt. Det växer ändå bara ut. In other news är 260 kronor ganska hutlöst för en klippning men det känns värt det för att slippa ha frisörer som har familjegräl på persiska och tappar saxar på en medan dom klipper. Finns den salongen ens kvar? Jag vet inte.

Och på tal om bloggar. Inte för att jag läser dom, men det förefaller mig att det finns ett begränsat antal typer av dom. (punktlista ahoj)

• "hej jag har ett väldigt monotont och alldagligt liv, kom och läs när jag berättar om det i stor detalj"
• "hej jag har ett turbulent känsloliv som går åt helvete och jag är jätteledsen över allt, kom och läs när jag berättar om det i obehagligt stor men samtidigt väldigt diffus detalj, gärna med ett överflöd av bokstäver istället för namn"
• "hej kom och läs om kläderna jag har på mig idag (:"
• "hej jag hatar allt och skriver på ett rasande vis om det för att vara rolig och förhoppningsvis bli alex schulman 2"
• "hej jag dör i cancer eller drabbas av någon annan form av personlig katastrof nu måste du bry dig om mitt monotona liv"
• "hej jag är ett undantag och har faktiskt något intressant att berätta om typ för att jag är utrikesminister eller nåt. synd att jag är en rätt tråkig person ): (:" 

Jag förväntar mig att kunna åtminstone till någon del pricka in samtliga av dessa kategorier utom möjligtvis den sista. Beroende förstås på definitionerna av cancer och personliga katastrofer. Jag har lite ont i halsen (;<) och har därför en halsduk på mig inomhus. Rätt skönt.

Det är för sent på året, så alla igelkottar har säkert gått i ide vid det här laget. Jag skulle i alla fall gjort det om jag var en igelkott.

Det är synd, eftersom jag annars skulle kunna hoppas på att ha ett episkt möte med en igelkott (jag gillar igelkottar) och sen kunna blogga om det. Jag beskyller bloggens temporära andefattighet på de hänsynslösa årstiderna. This too will change.

om jag hade en igelkott skulle jag förmodligen döpa den till Blacky McCat

Blacky McCat är ett bizarrt bra namn på en katt, eller vad som helst egentligen. Om jag var en katt skulle jag utan tvekan heta Blacky McCat. Jag skulle även bo i ett helsvart emohus. Förmodligen skulle jag ha mitt namn (Blacky McCat) i rött på en helsvart skylt på min helsvarta vägg. Jag skulle ha ett helsvart staket runt det också. Men framförallt: Jag skulle ha ett sjukt bra namn. Blacky McCat. Blacky McCat. Det är så bra. <3

Note to self: Döp något (eventuellt en son eller dotter) till Blacky McCat.
 
I like.

Det var ett fruktansvärt risigt väder i morse. Det blev lite bättre efter lunchen vilket gjorde mig glad. Ni vet också det här eftersom ni bor i sverige. Förstås, om ni inte bor i sverige antar jag att jag bidrar med en viktig samhällstjänst genom att upplysa glada utlänningar om väderförhållanden i den kungliga huvudstaden. Fråga: Om föräldrar fick möjlighet att rösta åt sina omyndiga barn, skulle detta då leda till valfusk genom hetsadoption? Hoppas det inte blir regn i helgen. Förstår mig inte riktigt på människor som kan diskutera väder i mer än fyra meningar.

och btw är Björn en korkad kapitalist (jag ska sluta namedroppa nu, verkligen)

Credits till min nära vän och hedershantlangare Hedvig för inspiration och påtryckningar till det här dumma projektet. Hoppas verkligen att det roar dig.

Grattis i förskott. (:

Okej.

Jag gillar verkligen inte bloggar. Hela konceptet faller på sin egen grundpremiss: "Alla är jätteintressanta." Detta stämmer inte. De flesta är imponerande och förvånansvärt ointressanta och monotona. Och tydligen saknar de självinsikt. Givetvis finns det däremot undantag.

Jag anser mig själv inte vara ett undantag. Tvärtom. Jag gör inga anspråk på att ha något intressant att berätta, några givande insikter, eller ens att uttrycka något av det jag säger på ett intressant och läsvärt sätt. Tvärtom. Mitt mål är att skriva så värdelösa och intetsägande saker som möjligt på ett så konvoluterad och oprovocerat obfuskerat vis som möjligt. Ungefär som majoriteten av bloggar.

Varför? Jag vet inte exakt. Kanske någon form av satir? Kan det sägas vara satir om avsikten är att vara dålig nog att smälta in i mängden? Är inte satir poänglöst om ingen förväntas läsa det? För jag förväntar mig inte att någon ska läsa det. Okej, lögn, men ingen borde läsa det. Jag har varnat er.

Nu tänker jag aldrig motivera mina pretentiöst opretentiösa avsikter igen.

Jag rekommenderar starkt att ni inte läser mer. Seriöst. Ni slösar bara er tid på idioti.