Kontrabloggen

Notes to self plus andra

jag hatar mac
man kan använda lösenord man aldrig använder av någon anledning

vi är för tillfället ett kollaborativt bloggprojekt som överskride transcenderar gränser för samarbetspakter och definitionskonsekventa användningar av upphovsrätten. dvs folk skriver tillsammans med mig men de är ocks bra så det är okej frukta intet läsare.

Wall of text är deagens ämne, tillsammans med bloggdöden, med andra ord är det ett kombinationsinlägg eftersom att det är två ämnen som inte är kompitabla men ändå svetsas ihop i en kolaborativ textmassas som skall läsas med tungan rätt i mun då ämne och skrivform flyter samman i ett experimentellt blogginlägg vars like aldrig skådats. Enligt min prognos kommer detta att bli ett både långt och, under dess skrivande, ett progressivt underligare, föränderligt mer felstavat verk.

Edvin bestämde sig för att skriva en rad, han la försiktigt papperet på bordet och greppade tangentbordet, han visst inte riktigt om det skulle bli ett riktigt blogg-inlägg eller en berättelse som han skulle fortsätta på, endast öded kunde avgöra hur hans fingrar skulle färdas över de smala bleka knapparna och skapa en den literära berättelse som skulle visa sig ha mer betydelse än han anade..

För att fortsätta på detta episka epos vars likelse inte ens motsvarar GILGAMESH behövs ett äventyr.. Nämligen äventyret om den vandrande satan från helvetet som också hatade mac. Mac Doktor Kvackberga af Judesians hallström. han blev retad i skolan för sitt namn men tog ut det på västtyska ölproducenter. Ett crescendo av blod forsade och sprudlade livligt över statyns skrudlande ansikte. En ny dag grydde socialismens ansikte i den blivande regentens skrudlighet, precis som shakespeare själv en gång sade: Högre än mig står världens skymningstak, blott gryende under den flyende månens vita sken, såsom sjrudlighetens skrudligaste skrud, blekt i solen vid bäckens kant. Tvättad av bikten förvandlades hans mörkröda skrud till ett pärlvitt halofenomen täckandes hans o så barmhärtiga nylle. MEN EN DAG HÄNDE EN KATASTROF! Den globala traktormarknaden kollapsade efter ett plötsligt skift i AS-AD-modellen som inte hade kunnats förutspås med tidens primitiva penningmarknadsmässiga verktyg, och som följd straffades han till en hemsk situation där han evigt pendlade mellan liv och död. Ett status qou som inte alls passade dess latiska innebört inträffade nu..

Skrudlande föll han till marken i en fittreklam vars styrka mänskligheten aldrig tidigare skådat - den tog aldrig slut -  likt den sämsthet den vidriga rasen Skutr bringat över galaxen och siriusunionens kolonier, och som svar på detta inledde Amrial Taslin en genomgripande militär aktion som genomsyrades av en beskrudlande politisk underton. Hans ärkefiende plågade ständigt hans tankar, hans mystiska uppdykande hade haft en överraskande stor påverkan på honom. Djupt i tankar flöt han ut o oceanernas vida ström. Men i verkligheten var det ändock ett fragment från hans undermedvetna. som för tillfället hade valt att manifestera sig i en satisfierande rosa elefants form, i likhet med en talmans brittiska övertoner, en skarp kontrast mellan de fatiiga konstnärernas sträven och de förtryckta proletärernas brinnande glöd var precis vad som inte skulle dyka upp då skillnaden mellan klasserna redan var stark nog utan ännu ett jordskred skapat av ett inbillat lågt stånde kast. Han stöpte bokstäverna i sin lilla behändiga dagbok, egentligen var den förbjuden. All ickestadgad tryckta literatur var det, men det spelade ingen roll då ingen skulle läsa den, och inte heller var menad att göra så. Han suckade långsamt och förde sin blick långsamt över kommandobryggan som var bemmannad av
 ett magnifikt troll. Trollet var högt som ett hus - i likhet med många andra varelser - lite som ett lejon som är mästare på sin savann. Trollet fortsatte i sin tur med att långsamt syna sina motståndare. Kombattanterna steg ut på arenan som indretts i en outnyttjad alkov. De spände blickarna i varnadra likt nationasocialistiska höker och sträckte sig efter sina respektiva vapen och anordningar, och med ett vrål av ilska grabbade han tag i sin motståndares arm, spikarna på hans tass grävandes genom den arma krakens skinn.

Numero dos: (nummer två) Omtöcknad från landningen på den grova militärbanan vaknade Slukartrasken i armébasens kollektiva uppehållsrum, vilket förvånade honom en aning, då plötsligt två vakter kom mot honom! Instinktivt sträckte han sig efter sitt vapen, men inte innan de tacklade sönder hans käkben, som pulveriserades. Han bet den närmsta mannen i öran och skakade runt honom som en trasdocka, varpå hans överornande barskt röt åt honom att lägga ner med den där skiten.- Fan, skaru ha en granat uppkörd i arslet eller, gubbdjävel. Morrande han som en ond hund till svar. Han stoppade ner ena näven i kalsongerna och fiskade upp en korv av lagom storlek som han sedan gav 'General´n' som en välpassande lermask. Det rykte i Generaln´s mustach, men han vågade, liksom vilken annan vettig person som helst, inte göra något åt det. Slurkartrasken hette inte som han hetta utan anledning, historien bakom hans namn var ganska lång och krånglig, ändå drog hans sig inte för att återberätta den för ovilliga lyssnare.
- Det började så här... började han.
Hans försök att förklara sig möttes av tomma öron och trötta sinnen, och de lämnade honom ensam åt sitt öde i djungelmakren. På avstånd hörde han fortfarande artilleriets dån, lik en åska i gryningen som väcker en värld ur sin slummer. Ett uppvaknande som gjorde honom riktigt ilsken. Han avskydde inget mer än att väckas ur sitt dagdrömmande. Visserligen väntade hans favoritsysselsättning, att sluka medans han traskade på stridsfältet.
Med en hatfull blick drog han sin garniga kropp mot fältet där han förvarade sina majestätiska vadurskaniner.

I den lilla lådan, längst till vänster bakom skrivbordet satt kaninerna och väntade på morötter. De visste lika lite själva som du fåörstår varför de satt i en låda varför de satt där. Det är upp till högre makter att bestämma. Nåväl, kaninerna började känna doften av morötter då en gyllene skimrande guldmorot sträcktes ned från skyn (i själva verket lampan bakom). De trodde inte sina ögon när deras värld så hastigt förändrades åt dom, slogs i spillror och återuppbygdes under loppet av ett argument som vid tillfället låtit bättre än det borde. Livets möten förtäljer sällan sådana saker, det man behöver veta för att våga transcendera högre stadier av medvetande, såsom vädurskaniner är kända att göra.

Vädurskaninerna var kända i land och ort för att dyrka den evige guden Rotor, hatbringaren. De hade ofta varit en symbol för hatkyrkans makt i de yttre delarna av kärnsystemen. På dessa avlägsna orter kunde inte mycket annars rapporteras än Rotorkyrkans framväxt. I visa ville nman förneka att något sådant skädde, men rotors mörker i universum vägrade ge med sig för de sekulära krafternas bekämpning. Annars var världen snäll och förlåtande, aningen Pacifistisk faktiskt.

Hönan, som var vädurskaninernas vän, gav en dag rådgivvning till förstnämnda:

- Quuuuu, jag lider av cerebral pares!


Ps. ICEBURN (lol mac)

Kollaboratörer: Koski (så klart), Ede och Krille.