Kontrabloggen

En sak jag gillar med min nuvarande grupp är att vi har väldigt tydliga och plötsliga gränser efter vilka vår arbete bryter samman och vi inte fungerar längre (brukar vanligtivis vara ungefär när det är dags att gå hem). Man brukar märka när vi passerar en sån gräns genom att vi plötsligt får mycket roligare.

Här är en del av vad vi kom fram till igår:


(klicka förstås för en större bild)

(det är en sorts rolighet eftersom orden causal och casual ser ganska lika ut he-he-he ekonomskämt)