Vinterkonversationen

"Usch vad kallt det är."

"Helt orimligt kallt, är det."

"Och fyra månader till med sån här kyla, fy."

"Verkligen. Varför bor man ens i Sverige?"

"Eller hur. Våra förfäder måste ha varit efterblivna."

"Exakt. De kunde bosatt sig på något varmt ställe. Men näää."

"Korkat. Det är i alla fall bättre när det är såhär ordentligt kallt än när det är runt nollgradigt."

"Ja, det är sant. Finns inget värre än fuktigt luft som liksom blåser igenom alla kläder och all hud."

"Håller med. Det är nästan lika illa när det är för varmt förstås. När det är kallt kan man ju bara ta på sig mer kläder, när det är för varmt kan man inte göra så mycket åt det."

"Mm. Så länge man klär sig ordentligt och har varma skor fryser man inte. Det är okej så länge det inte är blött."

"Ja, slask är ju det värsta av allt. Snön är ju i alla fall fin att titta på."

"Precis. Den är fin så länge man inte behöver vara i den."

"Fin på avstånd."

"Ja."

"Usch, vad kallt det är."




Jag är villig att slå vad om att samtliga svenskar har konversationer som ganska exakt motsvarar denna, varje vinter. Men nu finns den i sin helhet på min blogg, så nu behöver vi inte prata om det igen. En sorts public service.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0