On the psychology of punktlistor

Jag har tidigare berört ämnet punktlistor som ett format för att sammanfatta händelseförlopp som hastigast, men på förekommen anledning fick jag lust att gå närmare in på ämnet.

Till att börja med kan man kategoriskt säga punktlistor i regel är en mycket tveksam kommunikationsmetod för att sammanfatta saker man gjort under en tidsperiod. Eftersom anektoder käver sammanhang och utveckling för att vara underhållande eller läsvärda ges den skribent som adamant vill använda sig av dessa valet att antingen 1) ha alldeles för långa punkter så att det blir väldigt korta stycken snarare än punkter vilket dementerar meningen med en punktlista, eller 2) (den metod som en del bloggare verkar föredra) att strunta i utvecklingen och endast lista en mycket kort sammanfattning av varje anektod eller skämt.

Den senare metoden innebär att läsarna naturligt kommer innefalla i tre grupper (det mänskliga psyket älskar att kategorisera saker och avskyr därför saker som inte vill kategoriseras, som till exempelvis lukter man inte kan placera eller människor man inte riktigt vet hur man ska hantera) som jag nedan klassificerar som grupperna A, B och C.

Grupp A
Den här gruppen innefattar de människorna som var med om anektoden i fråga eller har hört om den i detalj first hand tidigare. De kommer känna glädje och en varm känsla inombords eftersom de är lite grann med på internskämtet, vilket alltid är kul. Extra bonus om de själva var delaktiga i skapandet av saker i o m "Yes jag kom på en sak som var rolig nog att vara på internet :D"

Grupp B
Dessa människor är sådana som känner skribenten och har en hyfsad till god uppfattning om vilka saker som roar denne, en uppfattning som i viss del överensstämmer med deras egen. De kan även på någon omväg fått en eller fler av sakerna i listan återberättade för sig tidigare. De kommer roas måttligt av listan då saker blir kul per association eller bara för att de är smått lustigt formulerade. Om de känner skribenten kan ett intresse att få någon av punkterna vidare utvecklade uppstå. Den mest positiva reaktionen kommer vara "Hihi vad random du är din lustigkurre där ^__^", medan de flesta kommer läsa det med en högst måttlig nivå av roadhet.

Grupp C
Läsare som inte känner skribenten personligen och inte har någon som helt form av koppling till händelserna som sammanfattas i punktlistan. Dessa utgör på en mer vältrafikerad blogg den större delen av läsarkretsen och kommer inte roas nämnvärt av listan om den inte är mycket välskriven. Notera: punktlistor är i likhet med bloggar allmänt sett väldigt sällan välskrivna. En vettig läsare kommer förmodligen mest grymta åt denna randomhet som den inte förstår och därför inte roas av, och om det är första gången den läser bloggen kasta hat på den och därefter aldrig läsa den igen. Dock är ganska få engagerade bloggläsare särskilt vettiga.

Eftersom kontrabloggens läsarkrets är högst begränsad kommer de flesta säkert falla in i kategorierna A och B. Detta är dock en moot point eftersom jag försöker vara en blogg, inte vara bra. Jag skulle vilja påstå att det är en dikotomi, men det vore ett falskt påstående och inte ens så roligt som en förolämpning mot mediet.

Jag kan dock sträcka en försonande hand mot kategorierna B & C, och lova att förklara alla saker i min lista nedan som de kan tänkas ha funderingar över.

Innan någon försöker plocka internetpoäng på min bekostnad vill jag tillägga att stavningen "anektod" är konsekvent medveten.

Och slutligen en sak jag glömde i min punktlista igår:

  • Kvinnor i vissa arabländer heter endast kombinationer av Fatima Bochba och Naima, till exempelvis Naima-Fatima-Fatima-Bochba-Naima-Fatima. Det funkar lite som ett trinärt kodsystem för att män med många fruar ska kunna hålla reda på dom. Nån matematiskt lagd läsare får gärna klura på hur ett trinärt talsystem fungerar eftersom jag vet att min hjärna kommer dö om jag försöker. Tack på förhand.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0