Den stora Kattjakten
I fredags hade vi ett pinnbrödmöte med Hantlangarna, där vi strävade efter att skapa det PERFEKTA pinnbrödet.
När vi som bäst sitter vid vår improptueld och skapar pinnbröd ser vi på avstånd hur en kvinna promenerar med sina katter nära förrådets öppna dörr. Bara det är lite underligt. Vem promenerar med sina katter, om man inte har dom kopplade? Katter är inte djur som är beskaffade på så vis att de kan gå fot.
Sedan promenerar den ena katten helt sonika in i vårt förråd, trots ägarens ganska lama protester. Katter är inte sådana djur att de lyssnar på protester. Den andra katten följer efter och ägaren står handfallen kvar utanför och vet inte riktigt vad hon ska ta sig till, utöver att göra såna där kssksskss-ljud. Lyssnar katter verkligen på kssksskss-ljud? Och mer relevant, lyssnar de mer på kssksskss-ljud än på andra ljud?
"Vi har katter i vårat förråd", sade jag sakligt till N.
Det var en kort tystnad medan vi funderade på saken.
"Jaja, vi borde väl hämta ut dom" konstaterade jag, och vi reste oss och lämnade B för att vakta elden.
Kattägarinnen gav oss en förlägen blick när vi närmade oss förrådet.
"Vi räddar dina katter", sade jag artigt.
Hon svarade inte.
Vi gick in i förrådet, och en spänd stämning infann sig plötsligt. När man tar sig in i ett förrådet med saker och hyllor överallt vetandes att katter kan gömma sig precis var som helst krävs det en särskild sorts person för att inte uppleva situationen som en aning främmande och stressande.
Vi fick snart syn på den första katten, en svartvit och lätt överviktig sak. När den insåg vad som var på väg att hända tog den ett djärvt skutt upp på en hög med vad jag vill minnas var köksmateriel.
"Nejnejnejnej", utropade vi, och katten tog ytterligare ett skutt på det uppfällda locket till den enorma vedlådan. Den insåg snart därefter att detta inte var det bästa av drag, då det bildade en ganska kraftig och hal sluttning ner mot lådans botten, och den klamrade sig fast och jamade förskräckt.
Jag kom till dess undsättning och bar ut den till dess ägare likt en brandman som bär ut spädbarn ur eldshärjade hus, om än en aning mindre hjältemodigt och vältränat. Hon sa tack, men det var knappt.
Samtidigt hade N lokaliserat den andra katten (brunspräcklig), i form av en svans som stack fram under vår soffa.
För ett bittert ögonblick insåg vi hur *otroligt* jobbigt det skulle bli om katten bestämde sig för 1) jag tänker inte bli infångad, och 2) jag tänker inte lämna förrådet självmant. Med mängden hyllor, gömställen och skrymslen skulle katten kunna undvika oss bokstavligt talat för evigt, medan den livnärde sig på den rikliga mängd råttor som förrådet erbjuder.
Lyckligtvis besannades inte farhågan, utan när den insåg att den var omringad valde den att fly snarare än illa fäkta, och rusade ut ur förrådet.
Jag vet inte om ägarinnan sa något mer, eller bara mystiskt försvann i mörket.
Det var en sån där subkategori av absurda händelser där man inte förrän efteråt inser hur underligt det var, eftersom händelseförloppet besitter en viss subtil kvalitet. När det faktiskt skedde var vår inställning mest "aja katter i förrådet vi får väl hämta ut dom", och det var först långt senare vi kollektivt insåg att "vadfan. vi... jagade katter... ...i förrådet. för att någon var ute och... ...promenerade med dom......? uh"
Konstigt.
In other news fick jag ett B på min tenta. Hade kunnat hoppats på ett A, men jag kan inte alls vara besviken ändå.
In other other news, är det bara jag som stör mig något otroligt på den här bloggens nya färgschema? Det är rätt groteskt fult och menyn sitter på fel sida. Lustigt, med tanke på att jag från början valde den rosa orginaldesignen för att jag ansåg att den var mest gay och ful, men jag antar att jag lärde mig uppskatta den. Den passar Kontrabloggen rätt bra.
Language note: In swedish, the word "kattjakt" (cat hunt) is a sort of play on words, as it resembles the much more commonly used word "skattjakt" (treasure hunt). Therefore, it is funny in a very dry and not-really-funny sort of way.
När vi som bäst sitter vid vår improptueld och skapar pinnbröd ser vi på avstånd hur en kvinna promenerar med sina katter nära förrådets öppna dörr. Bara det är lite underligt. Vem promenerar med sina katter, om man inte har dom kopplade? Katter är inte djur som är beskaffade på så vis att de kan gå fot.
Sedan promenerar den ena katten helt sonika in i vårt förråd, trots ägarens ganska lama protester. Katter är inte sådana djur att de lyssnar på protester. Den andra katten följer efter och ägaren står handfallen kvar utanför och vet inte riktigt vad hon ska ta sig till, utöver att göra såna där kssksskss-ljud. Lyssnar katter verkligen på kssksskss-ljud? Och mer relevant, lyssnar de mer på kssksskss-ljud än på andra ljud?
"Vi har katter i vårat förråd", sade jag sakligt till N.
Det var en kort tystnad medan vi funderade på saken.
"Jaja, vi borde väl hämta ut dom" konstaterade jag, och vi reste oss och lämnade B för att vakta elden.
Kattägarinnen gav oss en förlägen blick när vi närmade oss förrådet.
"Vi räddar dina katter", sade jag artigt.
Hon svarade inte.
Vi gick in i förrådet, och en spänd stämning infann sig plötsligt. När man tar sig in i ett förrådet med saker och hyllor överallt vetandes att katter kan gömma sig precis var som helst krävs det en särskild sorts person för att inte uppleva situationen som en aning främmande och stressande.
Vi fick snart syn på den första katten, en svartvit och lätt överviktig sak. När den insåg vad som var på väg att hända tog den ett djärvt skutt upp på en hög med vad jag vill minnas var köksmateriel.
"Nejnejnejnej", utropade vi, och katten tog ytterligare ett skutt på det uppfällda locket till den enorma vedlådan. Den insåg snart därefter att detta inte var det bästa av drag, då det bildade en ganska kraftig och hal sluttning ner mot lådans botten, och den klamrade sig fast och jamade förskräckt.
Jag kom till dess undsättning och bar ut den till dess ägare likt en brandman som bär ut spädbarn ur eldshärjade hus, om än en aning mindre hjältemodigt och vältränat. Hon sa tack, men det var knappt.
Samtidigt hade N lokaliserat den andra katten (brunspräcklig), i form av en svans som stack fram under vår soffa.
För ett bittert ögonblick insåg vi hur *otroligt* jobbigt det skulle bli om katten bestämde sig för 1) jag tänker inte bli infångad, och 2) jag tänker inte lämna förrådet självmant. Med mängden hyllor, gömställen och skrymslen skulle katten kunna undvika oss bokstavligt talat för evigt, medan den livnärde sig på den rikliga mängd råttor som förrådet erbjuder.
Lyckligtvis besannades inte farhågan, utan när den insåg att den var omringad valde den att fly snarare än illa fäkta, och rusade ut ur förrådet.
Jag vet inte om ägarinnan sa något mer, eller bara mystiskt försvann i mörket.
Det var en sån där subkategori av absurda händelser där man inte förrän efteråt inser hur underligt det var, eftersom händelseförloppet besitter en viss subtil kvalitet. När det faktiskt skedde var vår inställning mest "aja katter i förrådet vi får väl hämta ut dom", och det var först långt senare vi kollektivt insåg att "vadfan. vi... jagade katter... ...i förrådet. för att någon var ute och... ...promenerade med dom......? uh"
Konstigt.
In other news fick jag ett B på min tenta. Hade kunnat hoppats på ett A, men jag kan inte alls vara besviken ändå.
In other other news, är det bara jag som stör mig något otroligt på den här bloggens nya färgschema? Det är rätt groteskt fult och menyn sitter på fel sida. Lustigt, med tanke på att jag från början valde den rosa orginaldesignen för att jag ansåg att den var mest gay och ful, men jag antar att jag lärde mig uppskatta den. Den passar Kontrabloggen rätt bra.
Language note: In swedish, the word "kattjakt" (cat hunt) is a sort of play on words, as it resembles the much more commonly used word "skattjakt" (treasure hunt). Therefore, it is funny in a very dry and not-really-funny sort of way.
Insikt: Barn = Fulla människor
Fick en sån där omedelbar och ganska intressant insikt häromdagen:
Barn delar extremt många egenskaper med alkoholpåverkade människor, och denna likhet blir tydligare desto fullare människorna är, och desto yngre barnen är. Exempel på sådana egenskaper (i form av en punktlista):
Det fascinerar mig lite hur hållbar den här liknelsen är. Det förklarar även varför jag har ungefär samma inställning gentemot barn som med fulla människor - de är okej så jag känner dom, eller de håller sig på behörigt avstånd och inte för en massa oväsen.
Det finns säkert saker som inte stämmer överens med den här teorin, men jag har inte kommit på några än : O
Barn delar extremt många egenskaper med alkoholpåverkade människor, och denna likhet blir tydligare desto fullare människorna är, och desto yngre barnen är. Exempel på sådana egenskaper (i form av en punktlista):
- Saknar förmåga att förstå enkla grundläggande sociala regler och normer
- Har en oförmåga att fokusera och/eller vara tysta
- Pratar mycket, säger ofta ganska lite
- Besitter bristfällig impulskontroll
- Tycker att saker som inte är särskilt roliga är mycket roliga
- Är fascinerade av banala/ointressanta saker
- Tenderar att bli griniga/eller aggressiva utan anledning
- Spyr, gärna utan förvarning (mycket små barn/mycket fulla människor)
Det fascinerar mig lite hur hållbar den här liknelsen är. Det förklarar även varför jag har ungefär samma inställning gentemot barn som med fulla människor - de är okej så jag känner dom, eller de håller sig på behörigt avstånd och inte för en massa oväsen.
Det finns säkert saker som inte stämmer överens med den här teorin, men jag har inte kommit på några än : O
Blogg-grattis!
Igår, den artonde september, fyllde Kontrabloggen två år! Och så händelserika två år det varit! Grattis Kontrabloggen!
Nu skulle jag egentligen om jag haft ork försökt göra en tillbakablick på alla de bästa inläggen i bloggens historia, men eftersom detta förutsätter arbete (och att bloggens historia innehåller bra inlägg), så firar jag istället med att byta till en jättemycket fulare (dock något mindre rosa) design! Hipp hipp huzzah!
jag önskar att jag kunde vara taktisk och sprida ut inläggen över en längre tid istället för att ha 100 inlägg samma dag, men det är inte mitt fel att saker händer samtidigt :(
Nu skulle jag egentligen om jag haft ork försökt göra en tillbakablick på alla de bästa inläggen i bloggens historia, men eftersom detta förutsätter arbete (och att bloggens historia innehåller bra inlägg), så firar jag istället med att byta till en jättemycket fulare (dock något mindre rosa) design! Hipp hipp huzzah!
jag önskar att jag kunde vara taktisk och sprida ut inläggen över en längre tid istället för att ha 100 inlägg samma dag, men det är inte mitt fel att saker händer samtidigt :(
Valanektoder och Wetterstränder
Jag träffade Maria Wetterstrand idag när jag var i färd att rösta.
Vägen in till vallokalen var ett veritabelt gatlopp, då man var tvungen att gå genom en fålla som bildades av de ungefär 16 miljoner vallappsutdelare som ville ha uppmärksamhet. Längst bak, som kronan över i (alt. pricken på moset), stod Maria Wetterstrand och var trevlig.
"Vill du ha en lapp?", frågade vänsterpartisten som stod längst fram.
"Nej tack", svarade jag artigt och skyndade raskt förbi innan hon hann kasta gatsten på mig eller skicka mig till gulag.
"Men en sån här då?", frågade Maria Wetterstrand leende och höll fram en bunt med lappar. Jag uppskattade hennes ansträngning i att använda upplägget som vänsterpartisten gjorde, men inte tillräckligt mycket för att rösta på Miljöpartiet.
"Nej, men tack ändå", svarade jag med ett artigt leende (så att hon blev glad ändå) och gick in och röstade.
När jag kom ut igen var hon i färd med att vara dryg mot den moderata lapputdelaren.
"...ja, förra valet ledde ju Moderaterna med sju procent i mätningarna, men så vann de bara med två procent. SÅ DET SÅ >:(" sade hon ungefär.
Moderaten sa ingenting.
"VAR det verkligen så? :O" sa sossen.
Jag tyckte det var roligt och var lite fnissig hela vägen hem. Hon är en charmig typ, den där Maria.
In other news gillar jag att rösta. Det är inte bara känslan av att göra sin medborgerliga plikt och vara en del av det demokratiska systemet, det är även det härliga tävlingsmomentet. Man får rösta och sen gå hem och hoppas att ens lag vinner, och så är det rafflande. Lyckligtvis brukar jag alltid vinna :)
Vägen in till vallokalen var ett veritabelt gatlopp, då man var tvungen att gå genom en fålla som bildades av de ungefär 16 miljoner vallappsutdelare som ville ha uppmärksamhet. Längst bak, som kronan över i (alt. pricken på moset), stod Maria Wetterstrand och var trevlig.
"Vill du ha en lapp?", frågade vänsterpartisten som stod längst fram.
"Nej tack", svarade jag artigt och skyndade raskt förbi innan hon hann kasta gatsten på mig eller skicka mig till gulag.
"Men en sån här då?", frågade Maria Wetterstrand leende och höll fram en bunt med lappar. Jag uppskattade hennes ansträngning i att använda upplägget som vänsterpartisten gjorde, men inte tillräckligt mycket för att rösta på Miljöpartiet.
"Nej, men tack ändå", svarade jag med ett artigt leende (så att hon blev glad ändå) och gick in och röstade.
När jag kom ut igen var hon i färd med att vara dryg mot den moderata lapputdelaren.
"...ja, förra valet ledde ju Moderaterna med sju procent i mätningarna, men så vann de bara med två procent. SÅ DET SÅ >:(" sade hon ungefär.
Moderaten sa ingenting.
"VAR det verkligen så? :O" sa sossen.
Jag tyckte det var roligt och var lite fnissig hela vägen hem. Hon är en charmig typ, den där Maria.
In other news gillar jag att rösta. Det är inte bara känslan av att göra sin medborgerliga plikt och vara en del av det demokratiska systemet, det är även det härliga tävlingsmomentet. Man får rösta och sen gå hem och hoppas att ens lag vinner, och så är det rafflande. Lyckligtvis brukar jag alltid vinna :)
Valdag
Idag är det val!
Glöm inte att rösta! (glöm inte heller att rösta rätt)
Glöm inte att rösta! (glöm inte heller att rösta rätt)
Politiker som djur 6: Eriksson & Wetterstrand
Här är Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, språkrör för Miljöpartiet. Språkrör är ett ganska roligt ord eftersom det låter som långa plaströr som man pratar genom, lite som dåliga tutor. Sådana är de i alla fall. Maria Wetterstrand är unik eftersom hon är den enda partiledaren hos de rödgröna som någon faktiskt tycker om, och Peter Eriksson... ...har jag faktiskt inte hört något alls om på väldigt länge. Jag inbillar mig att han blev bitter för att alla tyckte bättre om Maria, och åkte hem till Norrland för att sitta i en röd stuga med vita knutar och dricka väldigt starkt kokkaffe.
Deras djur är:
En björn och en fågel
Än en gång är bilden skapad av Mimmie. Det är tur att vissa av mina konstnärer är pålitliga, när alla andra prioriterar saker som utbildning och liknande över att rita bilder på hur politiker skulle se ut om de var djur. Jag förstår det inte. Men tack!
Deras djur är:
En björn och en fågel
Än en gång är bilden skapad av Mimmie. Det är tur att vissa av mina konstnärer är pålitliga, när alla andra prioriterar saker som utbildning och liknande över att rita bilder på hur politiker skulle se ut om de var djur. Jag förstår det inte. Men tack!
Sleepy Llama, Eager Beaver. Possible clusterfuck dead ahead, please advise?
Najs paddling i helgen, lagom sliten nu. Vildmarken är alltid spännande, men vi hade oväntad tur med vädret och mina scouter var bäst som vanligt så det var chill. Fast alla djur bet mig.
PUNKTLISTA över djur som bet mig:
Ja, jag blev på riktigt biten av en lockespindel :( Det var en väldigt oväntad händelse, eftersom det ungefär aldrig hänt i lockespindlarnas och människornas gemensamma historia. Jag försökte vänligt flytta den från mitt liggunderlag med min hand, men den besvarade min välvilja med att sänka sina löjligt små tänder i min hud. Det kändes inte, men den satt mycket riktigt fast i min hand med käkarna medan den sprattlade med sina ben. I ren överraskning slängde jag ut den i skogen. Det var en ny upplevelse.
Ankbitningen var också ganska vetenskapligt intressant. Jag och V gled runt i vår kanot HMC Infallible och matade änderna med rosiner, och en av dom var smart nog att äta direkt ur min hand. Den bet mig varje gång, och jag noterade att den hade en blå fjäder på sig för att den var najs.
Dagen efter (det vill säga idag) satt jag och V på samma ställe och väntade på att alla skulle ta sig upp för Dödsforsen, när samma ankflock kom igen. Jag satt och höll fast oss i ett grund med paddeln för att inte driva iväg, när samma and som dagen innan (samma blå fjäder!) dök upp med sin flock och helt sonika bet mig i handen igen ett par gånger, trots att jag inte ens hade något gott i den. Jag gillar verkligen tanken på att jag lyckades lära Biteduck lektionen "Ibland har händer mat i sig alltså ska man alltid bita dom bara för att testa" :3
Det var även en harkrank som skrämde mig genom att nästan flyga in i mitt öga på morgonen :(
Det var en najs helg :D
PUNKTLISTA över djur som bet mig:
- Myggor
- Fästingar
- Scouter
- Gräsänder
- Lockespindlar
Ja, jag blev på riktigt biten av en lockespindel :( Det var en väldigt oväntad händelse, eftersom det ungefär aldrig hänt i lockespindlarnas och människornas gemensamma historia. Jag försökte vänligt flytta den från mitt liggunderlag med min hand, men den besvarade min välvilja med att sänka sina löjligt små tänder i min hud. Det kändes inte, men den satt mycket riktigt fast i min hand med käkarna medan den sprattlade med sina ben. I ren överraskning slängde jag ut den i skogen. Det var en ny upplevelse.
Ankbitningen var också ganska vetenskapligt intressant. Jag och V gled runt i vår kanot HMC Infallible och matade änderna med rosiner, och en av dom var smart nog att äta direkt ur min hand. Den bet mig varje gång, och jag noterade att den hade en blå fjäder på sig för att den var najs.
Dagen efter (det vill säga idag) satt jag och V på samma ställe och väntade på att alla skulle ta sig upp för Dödsforsen, när samma ankflock kom igen. Jag satt och höll fast oss i ett grund med paddeln för att inte driva iväg, när samma and som dagen innan (samma blå fjäder!) dök upp med sin flock och helt sonika bet mig i handen igen ett par gånger, trots att jag inte ens hade något gott i den. Jag gillar verkligen tanken på att jag lyckades lära Biteduck lektionen "Ibland har händer mat i sig alltså ska man alltid bita dom bara för att testa" :3
Det var även en harkrank som skrämde mig genom att nästan flyga in i mitt öga på morgonen :(
Det var en najs helg :D
En intressant konversation på chattprogrammet MSN
En vacker dag var jag för ovanlighetens skull inne på MSN och hade följande konversation. Man kunde ha skrivit om den till normal blogginläggs form men jag orkade inte och det vore drygt att be min kamrat att göra det.
Alltså:
E säger (19:54):
hej
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:54):
god dag
E säger (19:55):
jag måste bara kolla en grej med dig
E säger (19:55):
såhär:
E säger (19:55):
jag och 2 kompisar stod vid kth idag och pratade, nere vid stationsgrillen
E säger (19:55):
det var ganska många folk som gick, och ganska trångt
E säger (19:55):
jag stod approx 70cm från de andra
E säger (19:56):
tänk normalt prat-avstånd
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:56):
mm
E säger (19:56):
sen kommer det en mycket korpulent gubbe som såg ut ungefär som en fisk i ansiktet
E säger (19:56):
mellan oss
E säger (19:56):
spänner ögonen i mig och säger
E säger (19:56):
"ENGAGERA DIG I KONVERSATIONEN DÅ!"
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:56):
aaaaaaaaahahaha
E säger (19:56):
sedan går han barskt vidare
E säger (19:57):
jag vet inte ens hur det är möjligt att han är från den här planeten
E säger (19:57):
extremt länge sedan jag blev så totalt förbluffat av något någonsin
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:57):
det var nog det bästa
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:58):
skulle du själv vilja påstå att du var oengagerad i konversationen?
E säger (19:58):
tja, det var en kompis till min andra kompis som jag inte kände som stod med oss
E säger (19:58):
de hade inte sett varandra på ett tag och körde den här "ahaa vad gör du nu för tiden"-grejen
E säger (19:59):
men jag hade ju presenterat mig hövligt och så
E säger (19:59):
så det var inte som att jag stod och tittade åt ett annat håll
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:59):
låter ju faktiskt inte som en engagerande konversation
E säger (19:59):
så visst, han hade en poäng, men jag står ju inte och avbryter dom i sin tjena-tjena-manöver
E säger (20:00):
eller gör man så? jag vet inte, jag är totalt förbluffad
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:00):
framförallt är det en otroligt underlig sak att säga/göra
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:01):
är ganska övertygad om att konversationsengagering inte är en sådan typ av oartig att man säger ifrån när man ser någon göra det
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:01):
-oengagering*
E säger (20:02):
fruktansvärt lol var det, och det som irriterar mig mest är att han har fastnat i mitt huvud
E säger (20:02):
jävla mästartrollgubbe
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:02):
undrar om han gör så ofta
E säger (20:02):
borde kartlägga den mannen
E säger (20:04):
om inte kth hade varit ett nöjesfält hade jag slagit mannen på käften
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:04):
: DD
E säger (20:05):
det var iaf så jag kände när han gick iväg
E säger (20:05):
man gör fan inte så
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:05):
hoppas han går hem till sin familj och berättar vid matbordet om hur förvirrande han var
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:05):
"he-he den där snubben sitter säkert och är jättekonfunderad fortfarande >: )"
E säger (20:05):
inte helt osannolikt
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:06):
din reaktion måste vara lite som när jag blev förvirrad av Förvirringsbruden
E säger (20:07):
var det när du satt vid plattan någonstans
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:07):
jag ska ha ett blogginlägg om det någonstans
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:08):
http://kontrablogg.blogg.se/2008/december/forvirringsbruden-ab.html
E säger (20:09):
hahahahahah
E säger (20:09):
ja
E säger (20:09):
det är ungefär en sådan förvirring
E säger (20:10):
men jag undrar, brukar man börja hålla engagerande konversationer mitt när 2 personer (varav 1 man inte känner) börjar återbekanta sig sedan sist de träffades?
E säger (20:10):
jag har alltid haft uppfattningen att det är oartigt
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:10):
jag instämmer
E säger (20:10):
bra
E säger (20:11):
då är det vi 1 - gubben 0
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:11):
man kan inte avbryta hela catch-upfasen
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:11):
jag undrar om jag borde vara lat och kopiera hela den här konversationen till ett blogginlägg
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:11):
för det känns som ett typiskt ämne för min blogg
E säger (20:12):
hahaha
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:12):
och framför allt som ganska ickeengergikrävande
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:12):
-g
E säger (20:13):
ja
E säger (20:13):
du har min tillåtelse iaf
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:13):
dåså
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:14):
: D
E säger (20:14):
byt möjligtvis namn på mig till Vän
E säger (20:14):
eller dylikt
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:14):
jag låter aaaalltid mina källor vara anonyma
:D
Alltså:
E säger (19:54):
hej
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:54):
god dag
E säger (19:55):
jag måste bara kolla en grej med dig
E säger (19:55):
såhär:
E säger (19:55):
jag och 2 kompisar stod vid kth idag och pratade, nere vid stationsgrillen
E säger (19:55):
det var ganska många folk som gick, och ganska trångt
E säger (19:55):
jag stod approx 70cm från de andra
E säger (19:56):
tänk normalt prat-avstånd
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:56):
mm
E säger (19:56):
sen kommer det en mycket korpulent gubbe som såg ut ungefär som en fisk i ansiktet
E säger (19:56):
mellan oss
E säger (19:56):
spänner ögonen i mig och säger
E säger (19:56):
"ENGAGERA DIG I KONVERSATIONEN DÅ!"
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:56):
aaaaaaaaahahaha
E säger (19:56):
sedan går han barskt vidare
E säger (19:57):
jag vet inte ens hur det är möjligt att han är från den här planeten
E säger (19:57):
extremt länge sedan jag blev så totalt förbluffat av något någonsin
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:57):
det var nog det bästa
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:58):
skulle du själv vilja påstå att du var oengagerad i konversationen?
E säger (19:58):
tja, det var en kompis till min andra kompis som jag inte kände som stod med oss
E säger (19:58):
de hade inte sett varandra på ett tag och körde den här "ahaa vad gör du nu för tiden"-grejen
E säger (19:59):
men jag hade ju presenterat mig hövligt och så
E säger (19:59):
så det var inte som att jag stod och tittade åt ett annat håll
Kontrabloggsinnehavaren säger (19:59):
låter ju faktiskt inte som en engagerande konversation
E säger (19:59):
så visst, han hade en poäng, men jag står ju inte och avbryter dom i sin tjena-tjena-manöver
E säger (20:00):
eller gör man så? jag vet inte, jag är totalt förbluffad
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:00):
framförallt är det en otroligt underlig sak att säga/göra
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:01):
är ganska övertygad om att konversationsengagering inte är en sådan typ av oartig att man säger ifrån när man ser någon göra det
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:01):
-oengagering*
E säger (20:02):
fruktansvärt lol var det, och det som irriterar mig mest är att han har fastnat i mitt huvud
E säger (20:02):
jävla mästartrollgubbe
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:02):
undrar om han gör så ofta
E säger (20:02):
borde kartlägga den mannen
E säger (20:04):
om inte kth hade varit ett nöjesfält hade jag slagit mannen på käften
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:04):
: DD
E säger (20:05):
det var iaf så jag kände när han gick iväg
E säger (20:05):
man gör fan inte så
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:05):
hoppas han går hem till sin familj och berättar vid matbordet om hur förvirrande han var
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:05):
"he-he den där snubben sitter säkert och är jättekonfunderad fortfarande >: )"
E säger (20:05):
inte helt osannolikt
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:06):
din reaktion måste vara lite som när jag blev förvirrad av Förvirringsbruden
E säger (20:07):
var det när du satt vid plattan någonstans
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:07):
jag ska ha ett blogginlägg om det någonstans
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:08):
http://kontrablogg.blogg.se/2008/december/forvirringsbruden-ab.html
E säger (20:09):
hahahahahah
E säger (20:09):
ja
E säger (20:09):
det är ungefär en sådan förvirring
E säger (20:10):
men jag undrar, brukar man börja hålla engagerande konversationer mitt när 2 personer (varav 1 man inte känner) börjar återbekanta sig sedan sist de träffades?
E säger (20:10):
jag har alltid haft uppfattningen att det är oartigt
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:10):
jag instämmer
E säger (20:10):
bra
E säger (20:11):
då är det vi 1 - gubben 0
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:11):
man kan inte avbryta hela catch-upfasen
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:11):
jag undrar om jag borde vara lat och kopiera hela den här konversationen till ett blogginlägg
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:11):
för det känns som ett typiskt ämne för min blogg
E säger (20:12):
hahaha
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:12):
och framför allt som ganska ickeengergikrävande
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:12):
-g
E säger (20:13):
ja
E säger (20:13):
du har min tillåtelse iaf
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:13):
dåså
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:14):
: D
E säger (20:14):
byt möjligtvis namn på mig till Vän
E säger (20:14):
eller dylikt
Kontrabloggsinnehavaren säger (20:14):
jag låter aaaalltid mina källor vara anonyma
:D
Politiker som djur 5: Jan Björklund
Här har vi Jan Björklund, partiledare för folkpartiet, utbildningsminister och den minst liberale liberalen i liberalismens historia. På fritiden brukar han drömma att han fortfarande är i det militära och regelbundet vinna tävlingar om "största glugg mellan framtänderna". På arbetstid brukar han låtsas att han fortfarande är i det militära.
Hans djur är:
En uggla (klok)
Även dagens bild är skapad av Mimmie. Jag gillar den, särskilt eftersom den påminner mig om den osannolikt dryga låten "Fråga Ugglan". Om ni inte hört den borde ni höra den. Tack, också!
Tillägg i efterhand: Efter att ha kollat på bilden på Janne ett tag inser jag hur imponerande att göra en bild av honom utan att ta med den där gluggen. Imponerande!
Hans djur är:
En uggla (klok)
Även dagens bild är skapad av Mimmie. Jag gillar den, särskilt eftersom den påminner mig om den osannolikt dryga låten "Fråga Ugglan". Om ni inte hört den borde ni höra den. Tack, också!
Tillägg i efterhand: Efter att ha kollat på bilden på Janne ett tag inser jag hur imponerande att göra en bild av honom utan att ta med den där gluggen. Imponerande!
