Valanektoder och Wetterstränder
Jag träffade Maria Wetterstrand idag när jag var i färd att rösta.
Vägen in till vallokalen var ett veritabelt gatlopp, då man var tvungen att gå genom en fålla som bildades av de ungefär 16 miljoner vallappsutdelare som ville ha uppmärksamhet. Längst bak, som kronan över i (alt. pricken på moset), stod Maria Wetterstrand och var trevlig.
"Vill du ha en lapp?", frågade vänsterpartisten som stod längst fram.
"Nej tack", svarade jag artigt och skyndade raskt förbi innan hon hann kasta gatsten på mig eller skicka mig till gulag.
"Men en sån här då?", frågade Maria Wetterstrand leende och höll fram en bunt med lappar. Jag uppskattade hennes ansträngning i att använda upplägget som vänsterpartisten gjorde, men inte tillräckligt mycket för att rösta på Miljöpartiet.
"Nej, men tack ändå", svarade jag med ett artigt leende (så att hon blev glad ändå) och gick in och röstade.
När jag kom ut igen var hon i färd med att vara dryg mot den moderata lapputdelaren.
"...ja, förra valet ledde ju Moderaterna med sju procent i mätningarna, men så vann de bara med två procent. SÅ DET SÅ >:(" sade hon ungefär.
Moderaten sa ingenting.
"VAR det verkligen så? :O" sa sossen.
Jag tyckte det var roligt och var lite fnissig hela vägen hem. Hon är en charmig typ, den där Maria.
In other news gillar jag att rösta. Det är inte bara känslan av att göra sin medborgerliga plikt och vara en del av det demokratiska systemet, det är även det härliga tävlingsmomentet. Man får rösta och sen gå hem och hoppas att ens lag vinner, och så är det rafflande. Lyckligtvis brukar jag alltid vinna :)
Vägen in till vallokalen var ett veritabelt gatlopp, då man var tvungen att gå genom en fålla som bildades av de ungefär 16 miljoner vallappsutdelare som ville ha uppmärksamhet. Längst bak, som kronan över i (alt. pricken på moset), stod Maria Wetterstrand och var trevlig.
"Vill du ha en lapp?", frågade vänsterpartisten som stod längst fram.
"Nej tack", svarade jag artigt och skyndade raskt förbi innan hon hann kasta gatsten på mig eller skicka mig till gulag.
"Men en sån här då?", frågade Maria Wetterstrand leende och höll fram en bunt med lappar. Jag uppskattade hennes ansträngning i att använda upplägget som vänsterpartisten gjorde, men inte tillräckligt mycket för att rösta på Miljöpartiet.
"Nej, men tack ändå", svarade jag med ett artigt leende (så att hon blev glad ändå) och gick in och röstade.
När jag kom ut igen var hon i färd med att vara dryg mot den moderata lapputdelaren.
"...ja, förra valet ledde ju Moderaterna med sju procent i mätningarna, men så vann de bara med två procent. SÅ DET SÅ >:(" sade hon ungefär.
Moderaten sa ingenting.
"VAR det verkligen så? :O" sa sossen.
Jag tyckte det var roligt och var lite fnissig hela vägen hem. Hon är en charmig typ, den där Maria.
In other news gillar jag att rösta. Det är inte bara känslan av att göra sin medborgerliga plikt och vara en del av det demokratiska systemet, det är även det härliga tävlingsmomentet. Man får rösta och sen gå hem och hoppas att ens lag vinner, och så är det rafflande. Lyckligtvis brukar jag alltid vinna :)
Kommentarer
Trackback
