Men ändå skriver jag
Hej bloggen.
Igår kände jag mig extremt mycket som en stockholmare. Jag skulle gå på tunnelbanan, som var ganska full. Det gick av en massa folk. Sen gick det av en man med en barnvagn. Där barnvagnen lämnade tåget kände jag fysiskt hur jag blev på bättre humör, som om en sten lyftes från mitt bröst så att säga. Det är najs att få bra platser på tåget.
Sen var det några as i rulltrappan (den överfulla rulltrappan vid universitetet) som hade den osannolikt dåliga smaken att stå stilla på vänster sida. Den ena var till och med ett svin nog att vända sig nedåt i trappan och utbrista "Jag gillar att åka baklänges i rulltrappan (jag är även efterbliven och borde vara en posterboy för abort)*!"
*parantesen är det han menade men inte sa högt
Jag och Emm, som var ungefär bredvid dom i trappan, blev närmast chockade. Missförstå mig inte, jag är inte en person som lätt känner mig förolämpad per association. Om någon förolämpar statsvetare, scouter, eller halvfinnar tar jag inte åt mig nämnvärt. Men shit, det där var ett slag i ansiktet mot hela rulltrappekollektivet. En spottloska i ansiktet på mänskligheten. Jag kände mig personligen förolämpad och rent av kränkt av deras övertramp.
Det måste tilläggas att jag inte är en person som har särskilt mycket emot att vara provokativ. Det är roligt. (se Skylthistorien) Men sådär gör man inte. Det finns gränser man inte passerar. Jag tror inte ens jag skulle vara kapabel att göra det ens om jag skulle försöka, skulle skämmas som ett djur alldeles för mycket för att kunna genomföra det. Och att vända sig om och se sina offer i ögonen sådär. Vissa saker borde man avlivas för.
In other news har jag haft första seminariet inför uppsatsskrivandet idag. Ska skriva någonting om kognitiv-kulturella instutioners bildade och påverkan på politiska attityder tror jag, möjligtvis med fokus på svensk politisk historia. Mest för att att jag gillar begreppet kognitivt-kulturella institutioner.
Dessutom har vi gjort klart vårt bidrag till skräckfilmstävlingsgrejen i Vällingby, "L13". Det är nog vår bästa film hittills. Hoppas vi vinner.
Igår kände jag mig extremt mycket som en stockholmare. Jag skulle gå på tunnelbanan, som var ganska full. Det gick av en massa folk. Sen gick det av en man med en barnvagn. Där barnvagnen lämnade tåget kände jag fysiskt hur jag blev på bättre humör, som om en sten lyftes från mitt bröst så att säga. Det är najs att få bra platser på tåget.
Sen var det några as i rulltrappan (den överfulla rulltrappan vid universitetet) som hade den osannolikt dåliga smaken att stå stilla på vänster sida. Den ena var till och med ett svin nog att vända sig nedåt i trappan och utbrista "Jag gillar att åka baklänges i rulltrappan (jag är även efterbliven och borde vara en posterboy för abort)*!"
*parantesen är det han menade men inte sa högt
Jag och Emm, som var ungefär bredvid dom i trappan, blev närmast chockade. Missförstå mig inte, jag är inte en person som lätt känner mig förolämpad per association. Om någon förolämpar statsvetare, scouter, eller halvfinnar tar jag inte åt mig nämnvärt. Men shit, det där var ett slag i ansiktet mot hela rulltrappekollektivet. En spottloska i ansiktet på mänskligheten. Jag kände mig personligen förolämpad och rent av kränkt av deras övertramp.
Det måste tilläggas att jag inte är en person som har särskilt mycket emot att vara provokativ. Det är roligt. (se Skylthistorien) Men sådär gör man inte. Det finns gränser man inte passerar. Jag tror inte ens jag skulle vara kapabel att göra det ens om jag skulle försöka, skulle skämmas som ett djur alldeles för mycket för att kunna genomföra det. Och att vända sig om och se sina offer i ögonen sådär. Vissa saker borde man avlivas för.
In other news har jag haft första seminariet inför uppsatsskrivandet idag. Ska skriva någonting om kognitiv-kulturella instutioners bildade och påverkan på politiska attityder tror jag, möjligtvis med fokus på svensk politisk historia. Mest för att att jag gillar begreppet kognitivt-kulturella institutioner.
Dessutom har vi gjort klart vårt bidrag till skräckfilmstävlingsgrejen i Vällingby, "L13". Det är nog vår bästa film hittills. Hoppas vi vinner.
Kommentarer
Trackback
