Valet 2010 i retrospekt
Jag hade förstås övervägt att skriva ett inlägg om valet medan det fortfarande var aktuellt, men jag bedömde att det inte var fullkomligt i överensstämmelse med Kontrabloggens anda. Därmed överlämnar jag de seriösa analyserna till folk med engagemang, seriositet och en egen agenda. Mer givande är det istället att tala om de saker man minns i efterhand.
Ett av de stående intrycken från SVT:s valvaka är förstås Christian Luuks formidabla insats. Hans funktion: Att bara vara så jobbig som möjligt.
En av de bästa sakerna var Carl Bildts reaktion på Luuks närvaro när han anlände till studion och iskallt kommenterade: "Nu harrrr de verrrrkligen skrrapat i botten av lådan." Carl Bildt är en bra man.
Den stora valhändelsen är förstås SD:s inträde i riksdagen. Det mest unika med Sverigedemokraterna är deras ofelbara förmåga att locka fram det sämsta ur alla som är i närheten av dem, oavsett politisk färg. Det finns ganska många i Sverige som borde skämmas, och jag talar inte enbart om SD och deras väljare. Men det var inte min poäng, bara en övergång.
Det måste dock nämnas att inget jag sett inom politiken varit så motbjudande som Jimmie Åkesson och AIK-klacken. Schalalalala-Jimmie borde kanske ha nämnt för sina kamrater att det inte är en fungerande mediastrategi att vara fotbollshuliganer. Men det kanske är en svår sak att veta om man inte har en stor parlamentarisk erfarenhet.
På tal om politisk erfarenhet är en annan favorit när SD:s partisekreterare Björn Söder knappt tio minuter efter valresultatet gjorde uttalandet "Mona Sahlin hade varit en katastrof som statsminister, internationellt och nationellt." Vad är broar till för, om inte för att brännas? Man får ge honom några poäng för att han talar sanning, i alla fall. (fun fact: en google-sökning på "mona sahlin katastrof" gav ungefär 815 000 träffar)
För att återkoppla till den tidigare nämnda Christian "Botten på lådan" Luuk, så var hans möte med Schalalalala-Jimmie något av det mest rutinerade jag haft nöjet att beskåda. Han står, direkt efter ett av de mer upprörande valen i modern tid, med en av de för ögonblicket mest hatade männen i Sverige, i direktsändning. Och vad gör han? Han frågar om han vill ha en smörgås. Det finns många saker man kan säga om Christian Luuk, men att han inte är professionell är inte en av dem. (förutsatt att han inte såg till att Jimmie typ fick en smörgås med kiss på eller något för det vore fruktansvärt oprofessionellt)
Ohlys bestämda vägran att befinna sig i samma sminkloge som Åkesson var förstås en omedelbar klassiker, som jag inte vet hur mycket jag kan säga om. Det roliga med det är att det lika gärna skulle kunna vara en välplanerad mediakupp eller vanlig ilska, med tanke på Lars dåvarande rasande tillstånd ("rrr utomparlamentariska aktioner rrrrr") och track record vad gäller impulsiva handlingar i direktsändning.
Men det i mina ögon mest minnesvärda och underskattade ögonblicket var när Jimmie kommer in i studion direkt efter Ohlys diss, och med en djup suck och världens mest uppgivna röst säger "Jaha... ...det här börjar ju bra :("
På det hela taget var valet ganska korkat. Four more years!
Ett av de stående intrycken från SVT:s valvaka är förstås Christian Luuks formidabla insats. Hans funktion: Att bara vara så jobbig som möjligt.
En av de bästa sakerna var Carl Bildts reaktion på Luuks närvaro när han anlände till studion och iskallt kommenterade: "Nu harrrr de verrrrkligen skrrapat i botten av lådan." Carl Bildt är en bra man.
Den stora valhändelsen är förstås SD:s inträde i riksdagen. Det mest unika med Sverigedemokraterna är deras ofelbara förmåga att locka fram det sämsta ur alla som är i närheten av dem, oavsett politisk färg. Det finns ganska många i Sverige som borde skämmas, och jag talar inte enbart om SD och deras väljare. Men det var inte min poäng, bara en övergång.
Det måste dock nämnas att inget jag sett inom politiken varit så motbjudande som Jimmie Åkesson och AIK-klacken. Schalalalala-Jimmie borde kanske ha nämnt för sina kamrater att det inte är en fungerande mediastrategi att vara fotbollshuliganer. Men det kanske är en svår sak att veta om man inte har en stor parlamentarisk erfarenhet.
På tal om politisk erfarenhet är en annan favorit när SD:s partisekreterare Björn Söder knappt tio minuter efter valresultatet gjorde uttalandet "Mona Sahlin hade varit en katastrof som statsminister, internationellt och nationellt." Vad är broar till för, om inte för att brännas? Man får ge honom några poäng för att han talar sanning, i alla fall. (fun fact: en google-sökning på "mona sahlin katastrof" gav ungefär 815 000 träffar)
För att återkoppla till den tidigare nämnda Christian "Botten på lådan" Luuk, så var hans möte med Schalalalala-Jimmie något av det mest rutinerade jag haft nöjet att beskåda. Han står, direkt efter ett av de mer upprörande valen i modern tid, med en av de för ögonblicket mest hatade männen i Sverige, i direktsändning. Och vad gör han? Han frågar om han vill ha en smörgås. Det finns många saker man kan säga om Christian Luuk, men att han inte är professionell är inte en av dem. (förutsatt att han inte såg till att Jimmie typ fick en smörgås med kiss på eller något för det vore fruktansvärt oprofessionellt)
Ohlys bestämda vägran att befinna sig i samma sminkloge som Åkesson var förstås en omedelbar klassiker, som jag inte vet hur mycket jag kan säga om. Det roliga med det är att det lika gärna skulle kunna vara en välplanerad mediakupp eller vanlig ilska, med tanke på Lars dåvarande rasande tillstånd ("rrr utomparlamentariska aktioner rrrrr") och track record vad gäller impulsiva handlingar i direktsändning.
Men det i mina ögon mest minnesvärda och underskattade ögonblicket var när Jimmie kommer in i studion direkt efter Ohlys diss, och med en djup suck och världens mest uppgivna röst säger "Jaha... ...det här börjar ju bra :("
På det hela taget var valet ganska korkat. Four more years!
Kommentarer
Trackback
