Ett moget inlägg
Min födelsedag var mycket bra, tackar som frågar. (jag fick bl a en brödrost) Jag är nästan stor nu.
Igår fyllde även allas vår Baron von Gay år, ett så jämt tal som trettio, inte desto mindre. Det firades med en snusbra kväll i den kungliga huvudstaden. Vi blev inte snusfulla, men inte överdrivet jättelångt ifrån.
---------------------------- wall of text börjar här ------------------
Alla dessa födelsedagar och dylika jubileum har fått mig att reflektera över vad konceptet "mogenhet" egentligen innebär. Det är lite lätt förbryllande ibland, det där. Jag har väl ungefär kommit fram till följande uppfattningar:
Vad jag tror de flesta är överens om är att mogenhet i grunden är orelaterad till personens fysiska ålder. Undantag är förstås barn som är tillräckligt små för att fysiskt sakna de grundläggande förutsättningarna för mogenhet eftersom deras hjärnor inte har utvecklats tillräckligt för att kunna hantera nödvändiga koncept. Det är förvånansvärt ofta man stöter på människor som är alldeles för unga för att uppvisa den mogenhet de är. Så även om det finns ett tydligt samband mellan ålder betyder det ofta mindre än man vill tro.
Vad jag också tror är att det inte finns något nödvändigt samband med vad man skulle kalla ett "moget beteende" och faktiskt mogenhet. Väldigt ofta så har människor som man vet bär på en stor mogenhet också en förmåga att bete sig väldigt barnsligt. (ibland gillar jag att inbilla mig att jag själv tillhör den gruppen) I huvudsak tror jag inte ett beteende man själv aktivt väljer behöver återspegla mer djupt liggande inre egenskaper. Beteendets mogenhet har inget att göra med personens mogenhetspotential.
Därmed får jag för mig att "mogenhet" mer än någonting annat är en fråga om perspektiv, och hur man ser sig själv i relation till omvärlden. Det skulle då helt enkelt vara förmågan att inse att världen inte kretsar runt en själv, utan hur man samexisterar med människor runt en i ett större sammanhang. I samband med detta följer förståelsen av hur alla handlingar har konsekvenser, hur unik man trots allt inte är, och att man faktiskt inte är bäst på allt oavsett vad ens föräldrar sa. Osv. Ibland kan man förstå att somliga ser mogenhet som något att undvika. Knappt konstigt att så många väljer att inte låtsas om den.
--------------- wall of text slutar här ------------------------
Och som en vagt relaterad fråga diskuterade jag med några kamrater återigen kring sådana där enkla småsaker som man aldrig tänker på, enkla regler som man alltid tar för givet tills man kommer att tänka på dom och allt blir trasigt. Dagens fråga: hur man klär på sig.
Mina kamrater påstod att man på riktigt kan sätta på sig strumporna innan man sätter på sig byxorna när man klär på sig. Det måste vara det mest snusabsurda jag någonsin hört. Så kan man väl inte göra? Tanken är befängd.
Om någon av mina kära läsare har för vana att sätta på sig strumporna innan byxorna kan ni ju alltid skriva en kommentar och berätta om det, så att vi normala kan peka och skratta åt hur underliga ni är. Tack :)
Igår fyllde även allas vår Baron von Gay år, ett så jämt tal som trettio, inte desto mindre. Det firades med en snusbra kväll i den kungliga huvudstaden. Vi blev inte snusfulla, men inte överdrivet jättelångt ifrån.
---------------------------- wall of text börjar här ------------------
Alla dessa födelsedagar och dylika jubileum har fått mig att reflektera över vad konceptet "mogenhet" egentligen innebär. Det är lite lätt förbryllande ibland, det där. Jag har väl ungefär kommit fram till följande uppfattningar:
Vad jag tror de flesta är överens om är att mogenhet i grunden är orelaterad till personens fysiska ålder. Undantag är förstås barn som är tillräckligt små för att fysiskt sakna de grundläggande förutsättningarna för mogenhet eftersom deras hjärnor inte har utvecklats tillräckligt för att kunna hantera nödvändiga koncept. Det är förvånansvärt ofta man stöter på människor som är alldeles för unga för att uppvisa den mogenhet de är. Så även om det finns ett tydligt samband mellan ålder betyder det ofta mindre än man vill tro.
Vad jag också tror är att det inte finns något nödvändigt samband med vad man skulle kalla ett "moget beteende" och faktiskt mogenhet. Väldigt ofta så har människor som man vet bär på en stor mogenhet också en förmåga att bete sig väldigt barnsligt. (ibland gillar jag att inbilla mig att jag själv tillhör den gruppen) I huvudsak tror jag inte ett beteende man själv aktivt väljer behöver återspegla mer djupt liggande inre egenskaper. Beteendets mogenhet har inget att göra med personens mogenhetspotential.
Därmed får jag för mig att "mogenhet" mer än någonting annat är en fråga om perspektiv, och hur man ser sig själv i relation till omvärlden. Det skulle då helt enkelt vara förmågan att inse att världen inte kretsar runt en själv, utan hur man samexisterar med människor runt en i ett större sammanhang. I samband med detta följer förståelsen av hur alla handlingar har konsekvenser, hur unik man trots allt inte är, och att man faktiskt inte är bäst på allt oavsett vad ens föräldrar sa. Osv. Ibland kan man förstå att somliga ser mogenhet som något att undvika. Knappt konstigt att så många väljer att inte låtsas om den.
--------------- wall of text slutar här ------------------------
Och som en vagt relaterad fråga diskuterade jag med några kamrater återigen kring sådana där enkla småsaker som man aldrig tänker på, enkla regler som man alltid tar för givet tills man kommer att tänka på dom och allt blir trasigt. Dagens fråga: hur man klär på sig.
Mina kamrater påstod att man på riktigt kan sätta på sig strumporna innan man sätter på sig byxorna när man klär på sig. Det måste vara det mest snusabsurda jag någonsin hört. Så kan man väl inte göra? Tanken är befängd.
Om någon av mina kära läsare har för vana att sätta på sig strumporna innan byxorna kan ni ju alltid skriva en kommentar och berätta om det, så att vi normala kan peka och skratta åt hur underliga ni är. Tack :)
Kommentarer
Trackback
